Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - Svensk lyrik 1927. Av Gunnar Mascoll Silfverstolpe - S. Neander Nilsson: Mosaik; Två arkipelager - Stellan Arvidson: I skorpionens tecken - Ingeborg Björklund: Den spända strängen - Gunnar Hasselgren: Du, dikter och bilder - En märklig kulturskildring. Av Bertil Boëthius - Gunnar Suolahti: Finlands prästerskap på 1600- och 1700-talen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144 LITTERATUR
nog hans här och var ganska bestickande dikthäfte. Om den formella
färdigheten vittnar bl. a. en dikt som »Serenad» och översättningen
av Racines psalm, som dock har oturen att komma ut samtidigt med
Karl Asplunds vida säkrare tolkning (i Fransk vers).
Om de övriga debutanterna kan jag fatta mig kort. S. Neander
Nilsson har hunnit med två samlingar Mosaik och Två
arkipela-g e r (Oskar Eklund), som innehålla välskapad vers med motiv från
Blekinge och Grekland, Stellan Arvidsons I skorpionens
tecken (Tidens förlag) innehåller bland tämligen banala ting ett par stort
anlagda och kraftigt utformade dikter, Ingeborg Björklund framträder
med Den spända strängen (Albert Bonnier), vilken knappast
lovar att den av kritikens utlåtanden att döma betydande
romanförfattarinnan skall göra sig ett namn som skaldinna, och Gunnar Hasselgren
debuterar med ett häfte D u, d i k t e r och bilder (Wahlström &
Widstrand), som bjuder på en del ynglingaaktigt klarögd och känslig
kärlekslyrik. Gunnar Mascoll Silfverstolpe.
EN MÄRKLIG KULTURSKILDRING
Gunnar Suolahti. Finlands prästerskap på 1600- och 1700-talen.
Helsingfors, Holger Schildts förlag, 1927. 418, (5) s. Fmk 100.
Den historiskt intresserade svenska publiken har all anledning att
vara tacksam för den översättning, varigenom den satts i tillfälle att
stifta bekantskap med professor Gunnar Suolahtis ovanstående stora
arbete. Vid sidan av skildringar, som fängsla genom de avlägsna
gränsprovinsernas och det egenartade finska folklivets romantik, finner man
här en djupt inträngande analys av förhållanden, vilka äro av
grundläggande betydelse för förståelsen av viktiga drag i det gamla svenska
rikets samfällda kulturutveckling. Läsaren måste dock alltid hålla
klart för sig, att författaren skarpt begränsat sin undersöknings syfte.
Hans mål är att skildra Finlands prästerskap som social grupp. Det
är dess härkomst, familjeförbindelser och sociala struktur samt
framförallt dess ekonomiska ställning, som belysas, medan däremot enligt
det konsekvent fasthållna programmet »prästernas verksamhet på det
religiösa livets och församlingsvårdens områden, deras andliga nivå,
deras bildningssträvanden och politiska betydelse», alltså det centrala
i deras gärning, väsentligen fallit utanför arbetets plan. Det bör nog
också vid studiet av de mycket materiella förhållanden, som äro
utredningens huvudföremål, ihågkommas, att materialet, som ofta är
begränsat till rättegångsakter och klagomålsinlagor, givit skildringen
månget fränt materialistiskt drag, vilket ej skulle lika dominerande
framträda, om ej här som eljes »hälsan tege still».
I ett första om osedvanlig lärdom vittnande kapitel visar författaren,
att det finländska prästerskapet huvudsakligen utgått från den åldriga
kulturbygden i västra och södra Finland. Fullföljande medeltida
traditioner studerade borgarsöner, förmögnare hemmansägarsöner och
medlemmar av det inhemska frälset vid nya tidens inbrott för att vinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
