Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 1 mars 1928 - Utvecklingstendenser i Sovjetunionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett snabbt återuppstående av en »borgarklass» i Ryssland torde
emellertid i varje fall knappast vara att vänta. Den äldre bourgeoisien
har alltför fullständigt tillintetgjorts. Uppväxandet av en ny dylik klass
ur den allmänna fattigdomens karga jordmån är visserligen med största
sannolikhet en framtida nödvändighet, men som social naturprocess i
ett förarmat bondeland tar en dylik utveckling säkerligen en ganska
lång tid. I fråga om industriens och handelns möjligheter att rikta
enskilda gäller väsentligen detsamma. Den stora industrien är helt
förstatligad (i »trust»-formen) och torde för övrigt endast på grund av
sin monopolställning på den inre marknaden kunna — dock även detta
med den största svårighet — nödtorftigt täcka sina driftkostnader.
Större delen av inrikeshandeln drives genom kooperativerna, vilka stå
under politisk kontroll och även de på de flesta områden inneha en
faktisk monopolställning. Utrikeshandeln slutligen är helt
monopoliserad i statens händer — ett dyrbart och föga effektivt system, men
ur sovjetregeringens synpunkt nödvändigt om ej dess kontroll över
landets ekonomi skall gå till spillo.
Kostnaderna för hela detta system uppbäras självfallet i sista hand
av de stora bondemassorna, vilka dels få betala orimligt högt för att
tillfredsställa sitt varubehov och dels erhålla synnerligen låga priser
för sina egna produkter.
Systemet är emellertid slutet och i faktisk funktion. Något väsentligt
lättande av det ryska samhällets ekonomiska tvångströja torde icke
vara att förvänta. Inom bondeklassen fortgår visserligen på många
håll liksom på den Stolypinska agrarreformens tid utbrytningen av
egna gårdar med fast besittningsrätt ur bygemenskapen, och enskilda
bönder höja sig så småningom till en högre ekonomisk nivå. Men
även detta är en långdragen process. Och inom handel och industri
kunna enskilda förmögenheter knappast bildas annat än genom
parasiterande på monopolsystemet, korruption och fusk av olika art, men
de på detta sätt riktade samhällsgrupperna bli av en högst speciell
och ganska lös natur.
Däremot är Sovjetunionen av i dag knappast längre något
revolutionärt samhälle. Trotskij-oppositionens krossande gick helt lätt för
sig. »Proletariatet» är satt ur spelet och underkastat en byråkratisk
kontroll, som ingen europeisk arbetarklass skulle finna sig i.
Ryssland har återgått till det byråkratiska regeringssättet, men i en betydligt
mera förkvävande och frihetsfientlig form än fallet var under tsartiden.
Däremot visar motsättningen mot Västerlandet ingen tendens att
avtaga, och Rysslands ekonomiska, andliga och kulturella isolering
upprätthålles alltjämt i fullaste utsträckning. I själva verket är för
övrigt en dylik motsättning ett ofrånkomligt resultat just av den
långvariga isoleringen — en isolering som i fråga om effektivitet torde
sakna motstycke i modern tid. Motsättningen mot Västerlandet
manifesterar sig emellertid knappast längre som världsrevolutionärt patos,
utan som nationalistisk självkänsla. Den talrika uppväxande ungdomen
känner sig fylld av vittsvävande föreställningar om Rysslands uppgift
i välden, dess makt och framtidsmöjligheter. Samma anda tager sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
