Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Arbetsfreden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174 ARBETSFREDEN
nämligt åskådningsmaterial. Under en tid, när en betydande
arbetslöshet hotar att rota in sig och bli permanent och när
industriens ökade produktivitet och förbättrade läge är det enda
förhoppningsgivande tecknet på en förändring till det bättre
härutinnan, lamslås flera av våra främsta industrier under
åtskilliga månader på grund av att arbetsgivar- och
arbetarorganisationerna icke kunna komma överens om några i
förhållande till de av konflikterna orsakade förlusterna skäligen
obetydliga ändringar i arbetsvillkoren. Detta har onekligen
givit oss en välbehövlig tankeställare, huruvida det system,
varigenom arbetsförhållandena sedan ett par decennier
tillbaka regleras på den privata industriens arbetsmarknad och
som ger dylika resultat, verkligen bör respekteras såsom något
oföränderligt och oförbätterligt.
Till det yttre är ordningen perfekt, när det gäller regleringen
av arbetsvillkoren på vår svenska industriella arbetsmarknad,
och i allmänhet ha vi nog i vårt land en svaghet för att anse
allt välbeställt, så snart de yttre formerna äro i ordning. Och
härutinnan brister som sagt intet i föreliggande fall.
Regleringen av de industriella arbetsförhållandena sker hos oss i
större utsträckning än i kanske något annat land genom
förhandlingar och avtal mellan arbetsgivar- och
arbetarorganisationer sammanförda i största utsträckning till tvenne
allomfattande centralorganisationer och ledda av i de flesta fall väl
kvalificerade tjänstemän. Allting går sin gilla gång; kan man
icke komma överens om nya avtal, utvidgas stridsfältet
automatiskt, en vanligen skickligt ledd förlikningsinstitution
ingriper efter konstens alla regler och söker fmna — icke vad
som kan vara en ur samhällssynpunkt lycklig lösning, det skulle
vara opraktiskt och lönlöst, utan — den punkt där lättast
en uppgörelse kan nås. Kan en sådan punkt över huvud icke
upptäckas, kommer konflikten i gång, och den utvidgas sedan
automatiskt på det mest regelrätta och osvikliga sätt —
oberoende av vad saken i övrigt gäller. Allting går som sagt sin
regelrätta gång, också om resultatet som i detta nådens år
blir rosenrasande.
Här kommer arbetsfredens problem uppenbarligen att
innebära frågan, huruvida man i fortsättningen som hittills skall
alldeles giva sig den »ordning» av arbetsförhållandena i våld,
som arbetsgivar- och arbetarorganisationerna nu helt behärska,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
