Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Arbetsfreden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARBETSFREDEN 177
artade problem av helt annan art än de nyss behandlade.
Såsom vid upprepade tillfällen framhållits i denna tidskrift
ha nämligen kommunerna kommit i en mycket svag ställning
genom denna utveckling och dessutom råkat ut för risken
att se sig ur stånd att upprätthålla de viktiga funktioner de
ha att fylla i samhället. Dessa båda konsekvenser av det
nuvarande läget hänga givetvis nära samman.
Deras svaga ställning gent emot arbetarna beror
uppenbarligen i första hand därpå, att de — i motsats till de enskilda
arbetsgivarna — icke kunna tillgripa lockout. I varje fall
är det otänkbart, att kommunala verk i en stad skulle stoppa
sin drift för alt understödja en annan kommun, vilken råkat
i delo med arbetarnas organisation. Denna verksamhet kan
återigen ledas centralt, och den kan sätta in sina stötar, var
helst den finner det lämpligt, utan annan risk än en partiell
konflikt, vilken i de flesta fall betyder mycket litet ur
finansiell synpunkt för en organisation med
kommunalarbetarförbundets gynnsamma ställning. Sedan åberopas de sålunda
vunna positionerna vid nästa förhandlingar, då de kommunala
myndigheterna ha svårt att motsätta sig, vad som på annat
håll befunnits »rimligt».
Där socialdemokrater och kommunister ha majoriteten i
en kommun, blir icke ställningen lättare, varken för
kommunen eller för medlemmar av partier, där kommunalarbetarna
spela en inflytelserik roll vid valen, när dessa skola iakttaga
stadens intressen gent emot sina egna mäktiga
valmans-grupper.
Allt detta gör, att kommunalarbetarproblemet redan på
grund av denna svaghet hos kommunerna som arbetsgivare
kommer att bli mer och mer olidligt, och till ett drägligare
förhållande kommer man icke, förrän det blivit allmänt
erkänt, att de faktiska förhållandena ifråga om kommunens
ställning till dess arbetare kräva garanti och skydd från statens
sida. Staten kan icke på samma gång pålägga kommunerna
de mest samhällsviktiga uppgifter och samtidigt utlämna dem
åt en övermakt, som gör det orimligt dyrt och understundom
omöjligt att fullgöra dessa uppgifter.
Så sker dock för närvarande, och statens egna
förlikningsmän gå, naturligt nog f. ö., tillväga på alldeles samma sätt
vid kommunala konflikter, som när det gäller enskilda ar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
