Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Drottning Victoria och Englands författning. Av Georg Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DROTTNING VICTORIA OCH ENGLANDS FÖRFATTNING 207
önskningar, möttes han av ett nej från den tillfrågade. I fråga
om drottningens Lords-in-Waiting uppfyllde Gladstone — om
också med beklagande — Victorias önskemål. Säkerligen har
Gladstone denna gång tänkt på Peels öde 1839, då »the
bed-chamber question», innan Melbournes konstitutionella uppfostran
ännu hunnit tämja drottningens unga energi, ställde sig emellan
Victoria och den kantige Peel, som icke kunde vara rätt naturlig
och älskvärd utom i det offentliga.
Vid de förändringar, som måste företagas i Gladstones kabinett
1870, synes drottningen ha förhållit sig passiv. Däremot sökte hon
, nov. 1871 förflytta den för henne misshaglige krigsministern
Cardwell till talmansstolen i underhuset. Gladstone avvärjde
emellertid detta kungliga ingripande bl. a. med den förklaringen,
att det skulle vara »most difficult, ät any råte ät present, to
re-lieve any such person from the suspicion of partiality». Det
förtjänar tilläggas, att sedan detta argument gjort sin tjänst
gentemot drottningen, genomdrev regeringen, att en f. d. liberal whip
blev underhusets talman.
Under den konstitutionellt intressanta ministerkrisen 1873
förhöll sig drottningen passiv. Hon nöjde sig med att förmedla de
brev, som växlades mellan Gladstone och Disraeli. Denna
passivitet synes drottningen ha iakttagit även vid det liberala
kabinettets rekonstruktion i augusti s. å., såvitt man vågar döma av
nu tillgängligt material. Vid ministären Gladstones fall efter
valen 1874 torde drottningen genom sitt initiativ ha givit ökat
eftertryck åt den uppfattning, som redan tidigare förfäktats av
lord Granville, att regeringen borde avgå utan att invänta det
säkra nederlaget i det nya underhuset. Gladstone torde icke
alltför gärna ha följt det exempel, som hans store motståndare
Disraeli givit efter valen 1868. Vid tillkomsten av det nya
kabinettet Disraeli begränsar drottningen sin roll till att resa ett bestämt
veto mot en viss person när det gällde Lords-in-Waiting. Disraeli
ger drottningen en lista, varur hon får välja sina uppvaktande
lorder.
Den orientaliska frågan skulle väcka England till en skärpt
utrikespolitisk aktivitet och kom att till det yttersta fånga Victorias
intresse. Mot lord Derbys (f. d. lord Stanleys) försiktiga »wait
a little and see» förfäktade drottningen en mera otålig, aktivistisk
politik. Då utrikesministern Derby tillsammans med Carnarvon
reste ständigt nya hinder i vägen för drottningens önskemål, före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
