Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Drottning Victoria och Englands författning. Av Georg Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DROTTNING VICTORIA OCH ENGLANDS FÖRFATTNING 215
ehuru känslorna på ömse sidor synas ha varit varmare.
Granville var ju drottningens tillflykt mot den farlige Gladstone. När
Gladstone drev sin politik fram på allt radikalare vägar och
Granville visade sig vara ett svagt och böjligt hinder för
Glad-stqnes planer, då skrev emellertid drottningen: »The Queen has
no confidence in lord Granville; he is as weak as water».
Inga av drottningens politiska förbindelser under åren 1862—85
äga emellertid det psykologiska och politiska intresse, som hennes
förhållande till Gladstone och Disraeli. Medan den förre allt
mer blir främmande för Victoria, allt mer stelnar till inför henne,
allt mer behandlar henne som en hög och vördnadsbjudande
institution — »han talar till mig, som om jag vore en offentlig
församling» sade drottningen med ett av sina få bons möts —
så blev å andra sidan drottningens och Disraelis förhållande till
varandra allt mera mänskligt, trädde allt mera utanför den ram,
som betecknades av premierns förhållande till sin drottning.
Mannen, som 1866 karaktäriserades av drottningen som »amiable
and elever, but a stränge man» och 1868 som »extremely
agree-able and original», skulle — måhända med hjälp av det
främmande i sitt väsen — träda drottningen mera mänskligt nära
än t. o. m. lord Melbourne. Kunde hon icke rentav glömma
Albert i Disraelis, och ännu mera kanhända i lord Beaconsfields
sällskap?
Även sedan Beaconsfields ministär nödgats avgå, inhämtade
drottningen gärna politiska råd av den förre premiern — en praxis,
som i vissa kretsar berett bekymmer redan under lord
Melbournes senare år och som helt visst icke stod i överensstämmelse
med parlamentarismens etikett. Djup och äkta var också
drottningens sorg vid Beaconsfields död i april 1881. Ännu på
årsdagen därav 1885 nedskriver hon några ord av bitter saknad.
Hur helt annorlunda var icke drottningens förhållande till
Gladstone! Det var icke minst de gemensamma utrikespolitiska
intressena och den gemensamma imperialismen, som fört
drottningen och Disraeli samman. Gladstone ägnade däremot endast
förströdda tankar åt de utrikespolitiska affärerna; han tänkte
på finanserna, på Irland, på sina utsikter i parlamentet och i
valmanskåren. Drottningen var mycket oförstående för dessa
valtaktiska och parlamentariska hänsyn; »no war, and indeed
no Government, can be carried ön if Ministers have no fixed
principles by which they are prepared to ständ or fall, or if
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
