Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Litteratur - Svenskt näringsliv i tjugonde seklet. Av Curt Rohtlieb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232 LITTERATUR
näringslivets faktorer, kapitalanvändning, yrkesfördelning,
produktions-och exportsiffror o. d., som tillhopa resultera i en omstöpning av
näringslivet till större likformighet över hela vår planet. Söker man
en analys av de drivande krafterna, bör man vända sig till arbeten
med mera omfattande plan.
Både jordbruk och industri ha växlat skepnad under denna tid.
Spannmålsproduktionen har trätt i skuggan för den animaliska
produktionen, och skogen med dess förädlingsindustrier väger nu vida
tyngre än järnet. Vår på sistnämnda vara grundade traditionella
överlägsenhet har förlorat sin dominerande betydelse, samtidigt som ett
flertal nya industrier vuxit fram.
På alla håll är samhället statt i radikal utveckling, utom i fråga
om folkmängden. Kapitalbildningen beräknas taga 10—20 procent av
nationalinkomsten i anspråk, och i samma mån som alla
produktionsmedel växa, ökas försörjningsmöjligheterna. Folkökningen i vårt land,
likasom i Västeuropa i det hela taget, är däremot på upphällningen,
»dess bättre», förklarar prof. Silverstolpe. Hans optimism härutinnan
grundar sig på en övertygelse, att befolkningssiffran kommer att stanna
på en viss oföränderlig toppunkt, och en tid av välstånd för individ
och stat därmed inträda. Garantin för en sådan jämvikt är dock
synnerligen osäker. Har någonsin i historisk tid ett folk någon längre
tid kunnat stå emot de krafter, som föra det uppåt eller nedåt? Finnes
det i vår föränderliga värld utrymme för ett tillstånd av orubbat
stillastående? All historisk erfarenhet torde ge vid handen, att det
för folk som för enskilda gäller framåt eller tillbaka. Naturligen kan
man ej av författaren begära någon motivering på det knappa
utrymmet, men med kännedom om de snabbt sjunkande födelsetalen
blir man något undrande inför författarens optimism. Han ställer sig
obetingat på nativitetsbegränsningens ståndpunkt. Från annat
sakkunnigt håll (särskilt prof. Brisman) har redan förutspåtts vårt folks
utdöende. Vilken som har rätt, få vi aldrig veta; möjligen en kommande
generation.
Pessimistiskt ser författaren däremot på jordbruket. »Södra och
mellersta Sveriges bördiga jord är till det yttersta utnyttjad», försäkrar
han (s. 36). Man skulle här hava väntat litet mera sinne för relativitet.
Gränsen för utnyttjandet beror ju på priset för produkten. En
obetydlig förskjutning däri, och nya odlingsarealer öppna sig, för att ej
tala om, att den »yttersta» gränsen för odlingens intensitet är ytterst
elastisk. Och en dylik prisförskjutning, som i första hand visserligen
betyder minskad behovstäckning, behöver i längden, med teknikens
oavbrutna framsteg, knappast bli kännbar. Särskilt från förf: s egna
förutsättningar är en kompensering av livsmedelsfördyringen mer än
sannolik.
Likaså kan man undra över författarens kategoriska påstående, att
det alltjämt tages ut mera ur skogarna än som samtidigt växer till i
dem. Därom >råder icke något tvivel» (s. 45). De sista
undersökningarna i ämnet, som förut refererats i denna tidskrift (1927 ss. 73 o. ff),
visa tvärtom, att därom råder tvivel i hög grad. Och ser man ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
