Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Kring Stockholms blodbad. Av Nils Ahnlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sententian har i konungens1 hand fått manifestets karaktär.
Möjligen har vid sidan av det svenska exemplaret funnits ett latinskt.
Man väntar onekligen ett sådant i en kanonisk process, vore det
också en skenprocess. Det är bekant, att avlatskrämaren
Arcimboldus utfärdat brev i tvenne exemplar, ett på latin och ett på
svenska.
Gustav Trolle tar i sina klagomål också till orda för sin gamle
företrädare, den avgångne ärkebiskopen, och för biskop Otto, i
fortsättningen därjämte för sin handgångne man, den som hans
aktör uppträdande mäster Jon, alla svårt åtgångna av det
våldsamma Sturepartiet, överhuvud för hela kleresiet i Uppsala och
Västerås stift. Men Linköpings stift ställes utanför. Hans Brask
hade dock under sommaren 1520 fått utstå svåra övergrepp, och
om dessa ordar Trolle icke alls. I verkligheten för han
underförstådd talan också för Brask, när han bland våldsmän och
kättare uppräknar östgötarna Sven Hök och Peder Smed, som
tagit en ledande del i anfallet på biskopsgården i Linköping kort
förut. Sven Hök var fogde på Ulvåsa och stod sedan gammalt
väl hos Vadstena borgare, till vilka Peder Smed synes ha hört.
Ingendera förefaller ha haft något direkt otalt med Västerås- och
Uppsala-biskoparna. Båda fingo plikta med livet under Kristierns
rast i Vadstena på återfärden till Danmark. Den gamle, på
gravens brädd stapplande Jakob Ulfsson kan knappast ha tagit
någon mera verksam del i Trolles aktion, och i varje fall var han
helt oförberedd på utgången. Också har han i december sökt
utverka lejd för en frälseman, som stod uppförd på Trolles lista,
men undgått blodbadet. Om biskop Otto i Västerås förtjänar
möjligen anföras, att hågkomsten av honom ännu efter
århundraden levde i stiftet, omgiven av livlig ovilja. När folktraditionen
tillskrev honom en synnerligen aktiv del i blodbadets närmaste
förspel, kan härpå naturligtvis ingenting byggas.
Huvudpersonen på den kyrkliga sidan är i dominerande grad
Gustav Trolle. I klagoskriften reser han för sig och Jakob
Ulfsson utomordentliga skadeståndskrav, samtidigt med att han både
i inledning och avslutning stämplar de anklagade som
uppenbara kättare. Han begär hos konungen arrestering och
verkställande av straff, han avvisar bestämt »vänlig förlikning». De
svindlande summorna tyckas visserligen ej vara fastslagna, han
ordar något om »redelig moderats». Skall man nu lägga hela
vikten på de anspråk på ekonomisk gottgörelse, som Trolle efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
