Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Litteratur - Fynden i Dendrá. Av Axel Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 287
min del känner jag mig övertygad om att utgrävaren tolkade stelena
rätt, då han med en — ännu självfallet helt allmän — hänvisning till
ett stort jämförelsematerial betecknar dem som grova kultbilder av de
döda. Beträffande de här betygade, förut ej från Hellas kända
formerna för gravkult i sin helhet och »älvkvarnarna», som finnas på
vissa av gravens steninventarier, gör professor Persson betydelsefulla
jämförelser med nordeuropeiska motsvarigheter. Stå vi åter inför ett
av de många spår, som visa att det indoeuropeiska grekiska folket
invandrat i Hellas senast under bronsålderns tidigare del? Att med andra
ord de hjältar, som den homeriska sagan århundraden senare talar om
och som levde i alla grekers medvetande, verkligen varit greker,
indo-europeer — så som var grek trodde. Professor Persson synes mig göra
detta mycket sannolikt. Bland allt annat, som professor Persson vidare
kunnat sluta sig till om gravskick och gravkult, stannar man särskilt
intresserad inför hans bevis för offer av husdjur och tjänare vid en
avliden furstes grav. De äro en nyhet, ty de tidigare antagandena i
samma riktning berodde av oexakta iakttagelser angående skelettdelar,
som tydligen vid uppröjning av graven kastats ut i gången, som ledde
dit in, och alltså intet bevisa.
Författaren till dessa rader besökte i höstas Dendrå. Att alla där
talade om skatterna från år 1926, var en självklar sak, och jag fördes
även att se professor Perssons högkvarter och fick höra mången lustig
skildring av vänner och bekanta. Ute vid gravarna arbetade eforen
herr N. Bertos, som nu på egen hand fortsätter grävningen —
som han själv betonar — främst med hjälp av de metodiska
lärdomar, han fått av svenskarna, men hittills åtminstone med vida mindre
finnarlycka. Vad han vid min därvaro funnit, var ett par
kammargravar av den vanliga typen med några beaktansvärda
schaktanordningar och eljes keramik från omkr. 1400 f. Kr. eller något tidigare.
Av guld och smycken fanns just intet där — lika litet som i de
kammargravar, vilka professor Karo samtidigt öppnade i Tiryns. Dessa
sistnämnda voro tydligt oplundrade gravar från tiden efter 1400, och
deras fattigdom är alltså ett ursprungligt drag. Större intresse än Bertos’
fortsatta arbete i Dendrå tilldrager sig alltså just nu den fortsatta
bearbetningen av professor Perssons fynd. Den bedrives dels av professor
C. M. Furst, som undersöker skelettmaterialet efter att genom en resa
till Grekland ha satt sig in i fyndomständigheter o. d., dels av
professor Persson själv, som behandlar de rika fynden och redan med sin här
anmälda bok ryckt oss med till meningsutbyte och intresse.
Typologi är en vansklig sak. En teori om typernas ålder och
uppkomst ur varandra tvingas man ofta att uppställa i hopp om att genom
lyckliga, daterande fynd kunna förvandla denna relativa kronologi till
fast. Men varje sådan hypotetisk konstruktion hotas att missförstås på
olika sätt. Den gäller självfallet och kan ej gälla annat än typernas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
