Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Litteratur - Fynden i Dendrá. Av Axel Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 289
pen utvecklades omkr. 1400 ur denna normaltyp i direkt samband med
de stora palatsbyggena; men dessa jättemonument förblevo en isolerad
företeelse, en fulländning knuten till en bestämd situation med stegrad
konungamakt och enastående byggnadsverksamhet. Efter dem liksom
före dem byggdes åtminstone på andra håll kupolgravar av den vanliga
(Waces andra) typ.
Waces observation om typernas utveckling ur varandra hänemot den
mest fulländade tredje typen skulle alltså vara fullkomligt riktig, fast
denna tredje typ ter sig som något isolerat och lokalt och överlevas
av den andra, enklare typen ute i landet. Enligt min mening är detta
mer än sannolikt. Jag har själv i Handskriven Festskrift för professor
Lennart Kjellberg sept. 1927 och i Lindblads Världshistoria förfäktat
samma uppfattning och därvid särskilt framhävt, iatt man har genom
fynd säkert daterade gravar av s. k. andra typen från både 1400-talet
och 1300-talet (eller senare), fr. 1400-talet kupolgravarna i Pylos i
Mes-senien och Pylos (Kakovatos), fr. 1300-talet (eller senare) Dendrågraven
och de gravar, Natan Svensson 1926 uppdagade i Messenien. Så synes
den allmänna satsen vara förd över från det hypotetiska planet och
därmed också den viktiga insikten, att de största kupolgravarna höra
till Mykenes stormaktstid och högsta utveckling, och att de på fastlandet
utvecklats ur den primitivare, allmänna typen. Nu står som det
närmaste målet, att med en undersökning som ej begränsar sig till en ort
definiera växlingarna i denna stora allmänna (enligt Wace andra) grupp,
Persson tror (sid. 95) att en eller annan av gravarna av andra gruppen
i Mykene därvid skall komma att placeras om. Det är naturligtvis —
rent allmänt sett — möjligt, men enligt min mening knappast särskilt
sannolikt.
Kupolgravarna liksom kammargravarna bestå av gång och den i
klippan uthuggna gravkammaren, vilken då det gäller en kupolgrav muras:
och välves med sten. Professor Persson framkastar, sid. 67, den ur
många synpunkter mycket viktiga frågan, om denna gång in till
graven mellan begravningarna lämnades öppen eller fylldes med jord.
Själva dörren in till gravrummet igenmurades med sten i kammargravarna
och i en kupolgrav som Dendrågraven. Professor Persson har gjort
iakttagelser i gången in till Dendrå’s kupolgrav, som ovillkorligen tyda
på, att den fyllts med jord, sedan dörren murats igen efter de furstliga
begravningarna. De igenmurade gravdörrarna skulle således aldrig ha
varit synliga. Troligen har detta i regel varit så också med
kammargravarna, ehuruväl numera ofta i deras gångar påträffats jord, som av
grav-plundrare kastats dit ut. En parallell till dylik igenskottning av gången
in till gravkammaren kan hämtas från de stora etruskiska gravarna. De
igenfylldes alltid, och särskilda märken uppställdes ofta utanför för att
ange, hur många män och hur många kvinnor, som vilade i kammaren
innanför den jordfyllda gången. Mengarelli har senast behandlat detta
med stöd av material från Gerveteri i Studi Etruschi I. För vanliga
gravkammare är en jordfyllning sådan som professor Persson
konstaterat i Dendrå-gravens gång ej överraskande. Men hur har det
förhållit sig med de stora, senare kupolgravarna, vilka i likhet rned s. k.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
