Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Socialproblem under debatt. Av Otto Järte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326 OTTO JÄRTE
landena städse framkallar sådana tendenser. I samtiden ha vi
sett, hur i England flera arbetarsamhällen — Poplar! — genom
en sådan politik gjort bankrutt och måst ställas under statens
administration.
Denna tendens medför så småningom, att den gräns, som man
förr trodde sig kunna draga upp mellan fattigvård och
socialpolitik, med stor snabbhet suddas ut. Länge verkade man på det
sociala området med den arbetshypotesen, att det fanns en
bestämd skillnad melan socialpolitik och fattigvård.
Socialpolitikerna höllo för sin del före, att deras område var det mera
kvalificerade, under det att fattigvården, trots dess företrädares
protester, ansågs som någonting mera underordnat. Det är rätt svårt
att få en riktig definition på skillnaden, men man kan ju försöka
säga, att socialpolitik är hjälp till självhjälp, under det att
fattigvården utdelar allmosor, som stundom, ehuru icke alltid, behöva
återbetalas, d. v. s. fattigvården behöver icke kräva någon
motprestation från understödstagarens sida.
Om denna gränsreglering är någorlunda riktig, så har svensk
politik på senare tid låtit rågången mellan socialpolitik och
fattigvård växa igen. Detta skedde dels genom 1913 års
pensionsförsäkring, som är ett jättestort socialförsäkringens fikonalöv på
statlig fattigvård, dels genom den år 1914 införda statliga
arbetslöshetshjälpen, då man stadgade, att de utdelade kontanta
understöden icke skulle ha fattigvårds karaktär, men likafullt i
realiteten hade det. Hade vi haft en Supreme Court här i riket,
som efter överklagande kunnat pröva statsmakternas beslut,
så är det inte säkert, att 1914 års riksdagsbeslut stått sig, utan en
sådan domstol hade kanske undanröjt beslutet såsom oförenligt
med gällande fattigvårdslag. Denna fattigvårdskaraktär äger vår
statliga hjälppolitik, så snart det är fråga om kontant understöd.
Men genom arbetslinjen har denna hjälpverksamhet — om man
så vill — adlats till socialpolitik, ty vid arbetslinjen kräves en
motprestation i form av eget arbete.
Mot det nuvarande svenska hjälpsystemet anföres från skilda
håll, från både principiella anhängare och uppenbara
motståndare, att det på sistone råkat i upplösning och att därför en reform
av arbetslöshetspolitiken är av nöden. Man glömmer emellertid att
undersöka, varför systemet på lokala punkter blivit uppluckrat.
Arbetslinjen håller nog, och handhades den, som sig borde, så
skulle den säkerligen räcka till för att täcka det verkliga behovet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
