Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Harald Höffdings självbiografi. Av Oscar Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HARALD HÖFFDINGS SJÄLVBIOGRAFI 353
het för att efterlämna något starkare intryck. Däremot förefaller väl
mycket utrymme vara slösat på redogörelsen för alla de älskvärda
hyllningar i form aiv kommendörskors, fackeltåg, hedersdoktorat
m. m., som författaren vid olika bemärkelsedagar emottagit, de
kungliga och furstliga personer, som han konverserat med, och
annat dylikt. Här som för övrigt på många andra ställen i sin
bok framträder Höffding som representant för en längesedan
svunnen tid, som hade mera sinne för de idylliska sidorna i
tillvaron och gärna tillmätte vardagens små angenäma episoder
mera betydelse än de kanske egentligen förtjäna. Men trots
dessa svagheter är det dock med känsla av obetingad
tacksamhet mot författaren som man lägger hans självbiografi ur
handen — tacksamhet mot en personlighet, som under ett långt
livs många växlingar dock aldrig svikit den humanismens och
kulturens fana, som han i sina tidigaste ungdomsår svor trohet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
