Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Litteratur - Bidrag till det senare 1800-talets politiska historia. Av Hilding Rosengren - En populär Pechlinbiografi. Av Carl Hallendorff - Hj. Lindeberg: En ränksmidare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 361
1893. Till de värdefullaste partierna hör framställningen om
biskopskonferensen 1898, som tillika ger en inblick i striden om
lekmanna-dopet. Det är främst Billing, som har förtjänsten av att denna strid
så klokt bilades.
Professor Hallendorff, som försett anteckningarna med en spirituell
inledande essay om Billing som parlamentariker, har tillika framför
redogörelsen för varje riksdag eller kyrkomöte lämnat en kort
orienterande inledning, för läsaren särdeles välkommen, då Billings
anteckningar ej sällan äro så kortfattade, att de förutsätta en ganska ingående
kännedom om händelser och förhållanden för att fullt begripas.
Memoarverket, vars användning underlättas av ett förträffligt personregister, är
försett med utmärkta porträtt av Billing och åtskilliga hans kolleger vid
riksdagar och kyrkomöten.
Hilding Rosengren.
EN POPULÄR PECHLINBIOGRAFI
Hj. Lindeberg. En r ä n k s m i d a r e. Sthlm 1928. P. A. Norstedt &
Söner, Pris 5: 75 kr.
Revisor Hj. Lindeberg, som tidigare riktat vår litteratur med
åtskilliga värdefulla personstudier, har senast gjort generalen Karl Fredrik
Pechlin till föremål för sina forskningar. Resultatet föreligger i en rikt
illustrerad, mycket läsvärd volym, den första sammanhängande och mera
utförliga framställningen av en bland vårt 1700-tals märkligaste politiska
gestalter.
Pechlin började aktivt politisera under riksdagen 1742—43, fastän då
ännu utanför riddarhuset, och kunde därför, när han bevistade Gävle
riksdag 1792, fira 50-års-jubileum som politisk kulissoperatör, Hans
aldrig erkända men allmänt omvittnade roll vid sammansvärjningen 1792
är välbekant. Knappast mindre märkliga voro hans lärospån som
riksdagsintrigör. Alla tala om den unge Pechlins förrädiska spionerande på
sin fader, den holsteinske ministern, men ingen vet berätta, vad saken
gällde. En gissning ligger i varje fall nära. Fadern Pechlin hade att vid
riksdagen 1742—43 arbeta för Adolf Fredriks tronförjarval bl. a. mot
den pfalziske prins, som den franske ministern Lanmary förordade, men
i hemlighet samarbetade han med Lanmary mot löfte om fransk pension.
Sonen Pechlin var samtidigt en av Lanmarys mest nitiska agenter vid
riksdagen. Det kan då tänkas, att den yngre P. genom någon dristig
kupp nödgade fadern att sälja sig till Frankrike, men det är kanske än
troligare, att där var överenskommet spel mellan far och son, så att den
senare med den förres goda minne agerade överbringare av
hemligheterna. Filosofen Benjamin Höijers försvarsord för P., vilka förf. citerar,
äro i detta sammanhang att lägga på minnet. Höijer var nämligen nära
vän med den unge Hans Hierta (Järta), vilken som systerson till P:s
maka under sina tidigare år satt vid Gamaliels fötter i det Pechlinska
huset. Sannolikt har familjen haft en mildare version än den vanliga
om spionaget, och därav torde Höijers yttrande bestämts.
I något säkrare ljus står Pechlins deltagande vid en annan märklig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
