Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 26 juni 1928 - Kyrkodebatten i England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 379
själv; mot detsamma inrikesministern Joynson-Hicks och
Attorney-General Inskip. Vid argumenteringen voro trenne linjer skönjbara.
Opponenterna betecknade nattvardsreservationen som ett direkt steg åt
Rom men förklarade sig, om denna punkt borttoges, beredda att
acceptera The Measure. Förslagets upphovsmän, bäst företrädda av lord
Hugh Cecil, betonade, att det gällde att inom högkyrkan skapa basis för
frid och god ordning samt bestredo den befarade katoliserande
tendensen. Churchill intog en rent statsrättslig ståndpunkt: då kyrkan
genom sina lagligen erkända organ begärt denna åtgärd, har parlamentet
endast att se till, att inga statliga intressen hotas, följaktligen, där så
icke är, att bifalla. En prövning av dessa arguments styrka är här
omöjlig. Beträffande det sist i raden anförda är det emellertid tydligt,
att dess beviskraft hänger på, i vilken mån de fungerande kyrkliga
organen själva kunna betraktas som rätt auktoritativa vid behandlingen av
en verklig folkangelägenhet; med skärpa har nämligen beträffande det
engelska kyrkomötet betonats ungefär detsamma som om det svenska
vid psalmboksstriden 1920, att det vidsträcktare lekmannaintresset där
näppeligen kommer till sin rätt, varför de världsliga auktoriteterna ej
kunna inskränka sig till att blott inregistrera.
I själva den omstridda huvudpunkten, huruvida det förelåg ett för
protestantisk tro farligt steg mot Rom eller ej, har under hela den nu
mer än årslånga offentliga diskussionen påstående stått mot påstående.
Otvivelaktigt har högkyrkans episkopat åsyftat att skapa en ordning,
som genom sina tillåtna alternativer skulle möjliggöra att inom kyrkan
behålla såväl den flygel, som starkt graviterar åt det romerska hållet,
som också dennas utpräglat evangeliska antipoder. Risken med dylika
endräktsförsök blir emellertid lätt, att priset för uppgörelsen bestämmes
av en liten energisk, för att ej säga fanatisk, grupp, enär den stora
massan vanligen föga gör sig hörd. Så synes också ha skett här, och
så har oppositionens växande styrka blivit en oundgänglig följd.
Visserligen har det av de ledande biskoparna betonats, att ett positivt
beslut nu skulle åtföljas av bestämdare disciplinära föreskrifter och dessas
kraftiga tillämpning mot eventuellt tredskande präster. Om möjligheten
att i vår tid inom ett evangeliskt land på sådan väg trygga en
kyrkobrukens och trons enhet är det dock skäl att hysa allvarliga tvivelsmål.
Även på den punkten torde den stora opinionen ha svårt att följa de
kyrkliga auktoriteternas intentioner. Ordet om massan som estetisk
bedömare: he cannöt criticize, but he can sleep, har i detta fall sin
motsvarighet: den skapar intet nytt, ger intet positivt program, men
reagerar negativt. Om en sådan reaktion alltid är lycklig, kan
diskuteras, men i en sak av denna karaktär kunna ej ens de, som beklaga den,
gärna förbise dess betydelse.
Som oundgänglig följd av konflikten ha rop höjts om
Disestablish-ment, om lösande av förbindelsen mellan kyrkan och staten.
Antagligen komma en del kyrkliga ytterlighetsmän att i det kravet mötas med
de politici, som finna det förargelseväckande, när någonting utanför de
ortodoxa partiprogrammen fångar allmänhetens intresse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
