Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Demokrati och regeringsmakt. Av Tom Forssner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
390 TOM FORSSNER
Där detta lynne och dessa sociala förutsättningar funnos, där
blev parlamentarismen ett naturligt, smidigt och starkt
instrument i regeringens och oppositionsledningens händer. Men när
dessa förutsättningar saknas, hur verkar systemet då? Kan det
ens tänkas funktionera i länder, där man icke har det ringaste
sinne för att makten naturligen utövas uppifrån och nedåt, utan
tvärtom finner det högst önskvärt och naturligt, att den utövas
nedifrån och uppåt; där det icke finnes någon socialt och
ekonomiskt ledande klass av tillnärmelsevis den storlek och styrka
som i England, där den, som finnes, alls icke betraktas med
vördnad och tillgivenhet, utan tvärtom med avundsjuka och
misstro och därför har utomordentligt svårt att hålla ett rimligt antal
kvalificerade medlemmar i parlamentet, där som hos oss riksdagen
på grund av djupt rotade historiska förutsättningar kraftigt
reagerar mot varje ledning från regeringen, fritt härjar med budgeten,
och ej ens tillåter ministrarna att visa sig i utskotten — där det
kunnat hända, att en regering som sitt främsta verk framlagt
ett förslag till ordnande av landets försvarsväsen, men fann sig
i att dess förslag icke ens lades till grund för utskottets
behandling? Jå, rent tekniskt kan systemet nog fungera, men det mal
tomt. Maskineriet framslungar — eller numera får man väl säga
frampressar — under ett ansträngt gnisslande regering efter
regering, men sällan någon stark, och då så sker, visar det sig ofta
vara si och så med dess parlamentariska fullmakt.
Härmed vill jag ej hava sagt, att icke parlamentarismen haft
sin stora betydelse även i dessa länder. Den har nog
mångenstädes fyllt parlamentarismens ena och historiskt första uppgift:
att stäcka regentens personliga maktutövning och tillskapa ett
verkligt konstitutionellt statsskick — vare sig nu regenten kallats
konung eller president. Men detta får väl betraktas som en
historiskt avslutad gärning. Nu gäller det att fylla ett helt annat
krav, den engelska parlamentarismens andra stora uppgift: att
nedåt och utåt skapa en stark ledning, och det har, såvitt jag
förstår, icke lyckats och kan numera mindre än någonsin lyckas.
Den verkliga eller om man så vill säga den primitiva
demokratien har kommit i vägen. Enligt min uppfattning vore det
lika kortsynt och lika hopplöst att försöka införa den engelska
parlamentarismen t. ex. i våra dagars demokratiska Sverige, som
att hit söka överflytta det i sitt hemland så imponerande
engelska rättegångsförfarandet. Andan skulle icke följa med, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
