Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Våra domkapitel. Av Yngve Brilioth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
412 . YNGVE BRILIOTH
huvudsakliga uppgifter, som kunde tillkomma ett dylikt, upp-
drogos åt biskopen och »några tillskickade av klerkeriet>. Under
Johan III:s intresserade, men självrådiga kyrkoregemente börja
kapitel åter framträda, och i Nova Ordinantia ges regler
för deras sammansättning och funktion. Av prelaturerna fortleva -
— eller återuppstå — prost och dekan. Penitentiariens ämbete .
var väsentligen en nyskapelse av reformationstiden; stiftsstadens
kyrkoherde och skolmästare, stundom även vissa präster utan-
för denna kommo nu också att ingå i kapitlen, vilkas samman-
sättning dock blev ganska växlande. Skulle reaktionen mot den
liturgiske konungens farliga nyheter också ödelägga denna ord-
ning? Till en början såg det så ut. Karl IX var ej sinnad
att tåla överflödiga prelater. Då räddades domkapitlen av den
framväxande skolorganisationen — penitentiarie och dekan av-
skaffades, men återuppstodo som teologie lektor och konrektor.
(Än i dag kvarlever dekanatet vid vissa domkapitel, men blott som
ett ganska obetydligt uppdrag.)
Härmed var grunden lagd för storhetstidens utveckling. Denna
var den biskopliga självstyrelsens tid, då kyrkans herrar till poli-
ticorum förargelse ville ordna allt efter egen »cerebell och fan-
tasi> — en de kraftiga initiativens och den rika, mångsidiga ut-
vecklingens tid. Bekantskapen med den tyska konsistorialord-
ningen och det växande rikets behov framdrev planen på ett
consistorium generale som gemensam kyrklig över-
styrelse. Oenigheten om dess sammansättning och biskoparnas
motstånd omöjliggjorde väl planens förverkligande — måhända
fördröjdes därigenom för ett halvt århundrade, om ej längre, det
fulla statskyrkodömets införande —, men .diskussionen härom sti-
mulerade arbetet på stiftskonsistoriernas, domkapitlens, fastare
utgestaltning. I en rad av biskopliga form& consistorii
av Johannes Botvidi, Johannes Rudbeckius, Laurentius Paulinus
Gothus och Laurelius samt i de olika kyrkolagsförslagen kan man
följa institutionens växt. Epokgörande blev gymnasiernas inrät-
tande i stiftsstäderna, som tog sin början på 1620-talet. I dessas
lektorer erhöll man vetenskapligt skolade krafter till stiftsstyrel-
sens tjänst. Att härmed ett för kyrkan främmande element in-
fördes i kapitlen, kände man ännu icke. Lektorerna voro ofta
redan prästvigda och väntade sin befordran i kyrkans tjänst, och
även då de voro lekmän, voro de dock som medlemmar i »läro-
ståndet» av gemensamma intressen och uppgifter förenade med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
