Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Våra domkapitel. Av Yngve Brilioth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
416 YNGVE BRILIOTH
förfaren lekman) samt en skolavdelning (två i
folkundervisningens tjänst anställda män samt en i allmänna värv förfaren
lekman). Samtliga medlemmar förordnas av Konungen. Här
har alltså skolärendenas bevarande hos domkapitlet köpts genom
domkapitlets egen söndersprängning. Då därjämte fyra av
kommitténs sex medlemmar avgåvo särskilda yttranden, är det
begripligt, att det praktiska resultatet av dess verksamhet blev intet
— eller det negativa, att ha försökt en väg, som visat sig
oframkomlig och därför måste för framtiden undvikas. I sitt digra
betänkande har kommittén likväl sammanfört ett material, som
är av största värde för det fortsatta arbetet på dessa frågor.
Ett par anmärkningar må här göras till domkapitelskommitténs
förslag. Detta kan tjäna som det klassiska exemplet på hur en
kunglig kommitté kan ohjälpligt köra fast en kyrklig
reformfråga. Det kan sålunda belysa hopplösheten av de flesta företag
på detta område, så länge icke kyrkan har möjlighet att genom
egna organ föranstalta utredningar. I detta fall var
huvudanledningen till misslyckandet den, att hänsynen till domkapitlens
egenskap av folkskolestyrelser samordnades med deras egentliga
kyrkliga uppgift. Intet förslag, som icke främst tar denna senare
uppgift i sikte, kan dock vara för kyrkan antagligt. Frågan skulle
därför väsentligen förenklas, om domkapitlens befattning med
folkskoleärendena upphörde. Över huvud skulle en upplösning av
tvångsföreningen mellan kyrka och folkskola vara till kyrkans
båtnad och frigöra församlingsprästernas krafter till fromma för
deras rent religiösa uppgifter. En sådan upplösning skulle
ingalunda behöva innebära, att den fruktbärande samverkan mellan
båda parterna skulle upphöra.
Det är förklarligt, om en viss misströstan om möjligheten att
överhuvudtaget få en lösning av frågan, som skulle innebära en
förbättring från kyrklig synpunkt, gjort sig gällande efter dorn
kapitelskommitténs förslag. Likväl är det ofrånkomligt, att det
nuvarande läget till sist måste bli ohållbart. Särskilda omständig
heter kunna inom kort åter göra frågan aktuell — exempelvis
i följd av en eventuell ny religionsfrihetslagstiftning. Det är
därför av högsta vikt, att diskussionen icke avstannar, utan att
om möjligt bestämda kyrkliga önskemål i tid formuleras. En
nödvändig förutsättning för att kyrkan, då tiden är inne, skall
kunna nå sitt mål är, att hon har någon föreställning om vad hon
vill. Ett ganska märkligt steg framåt togs emellertid vid 1926 års
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
