Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Nyare italienska utgrävningar. Av Åke Åkerström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
424 ’ ÅKE ÅKERSTRÖM
sköldar och andra vapen upphängda såsom prydnader, precis så
som vi känna det från de antika författarna. Därtill må nämnas
de överflödande fynden av husgeråds- och prydnadsföremål.
Under de senaste grävningarna har professor1 Mengarelli, som har
arbetet i Gervetri om hand, i anslutning till den gamla
nekropolen låtit upprensa en väldig ravin, som visade sig å ömse sidor
kantad av gravar i två våningar över varandra. Han väntar dock
med att öppna gravarna, tills hela gravgatan är upprensad; av
allt att döma torde de tillhöra hellenistisk tid.
En utgrävning, som väntas ge mycket och säkerligen också
kommer att uppfylla förväntningarna, är den i Herculaneum. Att
man dröjt ända till våra dagar med friläggningen av denna stad,
Pompejis olyckskamrat år 79 e. Kr., beror på tvenne orsaker.
För det första blev ej Herculaneurn liksom Pompeji vid Vesuvius’
utbrott täckt av ett torrt lager av pimpsten och aska, som varit
relativt lätt att forsla undan, utan staden översvämmades av ett
mäktigt lager av slam — de eruptiva massorna i förening med
regnvatten — som sedan hårdnade till ett kompakt skikt av
tuff-liknande cement. För det andra har över den begravda staden
rest sig den moderna orten Resina. Tidigt gjordes dock försök att
utforska staden. År 1738 började översten de Alcubierre göra
undersökningar, full av iver men utan några vetenskapliga
grunder eller pretentioner. Grävningsmetodein var att medels
underjordiska gångar under det hårda ytlagret tränga in i staden. År
1765 inriktades emellertid grävningsiintresset på Pompeji, och
Herculaneum fick åter sjunka i dvala; man skottade blott igen
stallgångarna för att förebygga ras i den överliggande
bebyggelsen, efter att dock först ha fullbordat utgrävningen av teatern.
Slutligen, efter en paus till 1828 återupptogs arbetet, som med
större eller mindre mellanrum varade till 1875, varunder man
hann frilägga några kvarter i den del, som vetter mot havet. Dock
gjordes under dessa grävningar en massa värdefulla planer och
teckningar förutom talrika grävningsberättelser. Så i slutet av
förra seklet beslöt man sig för att samla allt detta, som man
hoppades, ännu förefintliga material. Resultatet blev den sorgliga
upptäckten att det mesta redan var försvunnet, och därför veta vi
till dags dato ej så särskilt mycket mer om Herculaneum än då
man började gräva. Så ungefär stod det hela, då Mussolini i ett
tal, som finnes intaget i första häftet av »Historia» — en av de
många nystartade vetenskapliga och kulturella tidskrifterna i Ita-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
