Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 30 sept. 1928 - Socialpolitikens rationalisering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR
Stockholm den 30 sept. 1928.
Den stora depressionen efter krigs- och
inflations-haussen har som bekant för det svenska
näringslivet varit ej blott en prövningens och bekymrens, utan även
självprövningens och reorganisationens tid; och när nu det värsta synes
vara över, står den svenska industrien i stort sett färdig att med
förnyade krafter möta bättre tider. Det är den hårdaste men också den
effektivaste av alla lagar, nödens lag, som framtvingat den
upprensning ifråga om organisation och produktionsmetoder, vilken alltid
åtföljer depressionen, men som denna gång på grund av
konjunkturförändringens dramatiska karaktär och omvälvningarnas storlek rönt
särskild uppmärksamhet och till och med fått ett nytt namn,
rationaliseringen — en n 3^ etikett på en gammal välkänd medicin.
Det vore att önska, att liksom det enskilda näringslivet har sina
upprensningsperioder, detsamma vore fallet också med den del av
samhällsorganisationen, som fått sin form i det offentliga livet, i de
statliga och kommunala institutionerna. Också här samla sig
avfallsprodukterna, framför allt under uppgångstidens klang- och jubeldagar,
men här saknas den drivkraft till förnyelse, som finnes hos den
förkättrade »vinst- och förlustekonomien».
Icke minst gäller detta inom svensk socialpolitik. Här är om
någonstädes en verklig »rationalisering» i ordets egentligaste mening
av nöden. De senaste decennierna ha bevittnat den ena utbyggnaden
efter den andra utan någon genomtänkt plan, utan sammanhang med
de former för socialpolitik, som sedan gammalt funnits i vårt land, och
framför allt utan tanke på konsekvenserna för det mål man velat nå.
Den sistnämnda aspekten av vår svenska socialpolitik har flerfaldiga
gånger behandlats i denna tidskrift (senast i artikeln Socialpolitiska
konsekvenser, årg. 1927, s. 424). Tanklösheten vid importen av
modenyheterna för dagen inom socialpolitiken har icke varit mindre.
Understöd åt gamla och invalider infördes i »pensionsförsäkringens»
form utan någon samorganisation med den gamla vården av fattiga
ålderstigna och invalider, vilken samtidigt undergick en välbehövlig
reformering alldeles vid sidan av den nyss anförda, »modärna»
understödsformen. I ett land som Sverige, vilket tidigare och i större
utsträckning än andra länder sörjt för den offentliga, i största
omfattning avgiftsfria lakar- och sjukvården, ville man tillämpa allehanda
moderniteter, vilka uppkommit inom länder, där de gamla svenska
anordningarna té sig som nästan fantastiska och ouppnåeliga anordningar
till gemene mans båtnad. På sistone har man så i oro över vår
»efterblivenhet» velat ta itu med att införa en ny dubbelorganisation på ett
Socialpolitikens
rationalisering.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
