Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Lantbrukets bristande räntabilitet. Av Gunnar Myrdal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LANTBRUKETS BRISTANDE RÄNTABILITET 475
genomdriva ökade agrartullar, även om det, som jag tror, skulle
visa sig, att jordbrukskrisen på lång sikt mycket hårt kommer
att drabba just lantarbetarna. En politisk svårighet — ehuru
kanske den minsta — ligger ju i intressemotsatsen mellan
storbruket och småbruket. Det mindre jordbruket är till stor del
naturligt inriktat på tillverkning av produkter, vilka icke kunna
effektivt tullskyddas, emedan de till någon del gå i export. En
fråga blir under sådana förhållanden, hur jordbrukarna komma
att ställa sig, när de inse tullkravens politiska ogenomförbarhet.
Man torde knappast ha anledning att förmoda, att bönderna i
alla tider komma att bita sig fast i ett ogenomförbart program
och för övrigt reagera såsom martyrer. Åtminstone icke så länge
andra alternativ att förbättra näringens ställning ännu stå öppna.
Men nu är det ju faktiskt så, att jordbrukets ställning kan
förbättras icke blott genom höjda agrartullar utan i viss mån även
genom sänkta industritullar. Situationen skulle alltså kunna bli
den, att jordbrukarna, inför den konstaterade omöjligheten att
få sina egna tullar förhöjda, bleve frihandlare i fråga om de
andra näringarna. Den situationen är ju alls inte ny i
historien: ursprungligen, före den Bismarckska eran, var det ju
faktiskt så, att det i Tyskland var agrarerna, som voro
frihandelsvänner, medan industriföretagarna gjorde anspråk på skydd.
Skulle så inträffa, vilket vore högst naturligt från
jordbrukarnas synpunkt — vissa tecken redan nu äro omisskännliga — så
uppkommer en situation i fråga om den partipolitiska
grupperingen, som onekligen lämnar fritt spelrum för fantasien.
En tänkbar följd vore en sprängning av det konservativa
partiet i två flyglar, varav den ena industriprotektionistisk och den
andra frihandelsvänlig. Det vore därvid tänkbart, att den
industriprotektionistiska flygeln på speciellt denna punkt rent av
skulle kunna öppna ett fruktbärande samarbete med de
socialistiska industriarbetarna, så vida inte arbetarrörelsen såsom ett
arv från liberalismen övertagit en från deras egen
intressesynpunkt åtskilligt fördomsfull och inkonsekvent frihandelsvänlighet.
Bl. a. med hänsyn till denna omständighet, som faktiskt skulle
omöjliggöra en industriprotektionistisk politik i stor stil, kan
också tänkas, att man söker hålla samman inom högerpartiet,
ehuru denna sammanhållning blott skulle kunna köpas för priset
av en väsentlig uppmjukning av partiets ståndpunkt i
tullfrågorna. Ett sådant förlopp är desto naturligare, eftersom det ju
35. Svensk Tidskrift 1928.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
