Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Litteratur - Svensk renässanslitteratur. Av Gustaf Jacobson - Svensk renässanslitteratur. Ett urval till skolornas och allmänhetens tjänst utgivet av Birger Lövgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
SVENSK RENÄSSANSLITTERATUR
Svensk re nässans litteratur. Ett urval till skolornas och
allmänhetens tjänst utgivet av Birger Lövgren. Albert Bonnier 1928. Kr. 5:50.
I »renässansen» såsom namn på en historisk företeelse har man som
bekant inlagt varjehanda olika saker. Somliga ha däri företrädesvis
sett antikens pånyttfödelse, andra ha tolkat den såsom en »upptäckt
av naturen och människan», såsom ett återvändande från medeltidens
asketism till antikens livsglädje och »friska sensualism». I en
förträfflig uppsats i Svensk Tidskrift årg. 1926 gjorde Oscar Wieselgren
tidskriftens läsare bekanta med den nyare forskning rörande
renässansidéernas historia, som särskilt framträtt i Tyskland och för vilken
renässansen väsentligen får karaktär av »på en gång det italienska
nationalmedvetandets pånyttfödelse och en utgångspunkt för en hela
det europeiska kulturområdet omfattande ideell nyorientering».
Närmast väl i anslutning till sistnämnda uppfattning av
renässansen såsom en nationell pånyttfödelse har dr Birger Lövgren i en
nyligen utgiven antologi använt ordet renässans i en delvis ny betydelse:
den svenska renässansen blir för honom den period i vår historia,
som började med den stora nationella väckelsens födelsestund:
Engel-brektsfejden, och slutade med det svenska Östersjöväldets
sammanbrott efter Karl XII:s död. Ingen, som icke ohjälpligt förälskat sig i
en hävdvunnen terminologi, bör ha något att anmärka mot denna, låt
vara nya och kanske vid första påseende överraskande användning
av den gamla historiska termen. Alla sätt äro bra utom de tråkiga
— och tråkig är dr Lövgrens bok minst av allt.
Det är emellertid icke blott ordet »renässans», som dr Lövgren
använder i en ovanlig bemärkelse; även »litteraturens» omfattning
bestämmes av honom på ett sätt, som avviker från det åtminstone nu
för tiden gängse. »Litteraturen är» — säger förf. i sitt företal —
»icke endast skönlitteratur. Folkets själ är dikt och dröm, men den
är också tanke och forskning, handling och dåd, resor och äventyr,
krigiska bedrifter, uppfostran och predikan, arbete i näringslivets
tjänst, mäns väg till en kvinna och kvinnors till en man». Det är
ju förträffliga och anslående tankar, ägnade att tillfredsställa i
synnerhet den som med en viss olust sett, att vi här i Sverige på senare
tid varit inne på en helt annan väg. Det kan icke bestridas, att
man i vissa litteraturhistoriska kretsar, icke minst de pedagogiskt
orienterade, skattat åt en ensidigt estetisk uppfattning av litteraturen,
•att man medvetet begränsat dess domän till att endast omfatta fanta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
