Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Litteratur - Charles Dickens i ny belysning - En svensk kyrkohistoria. Av Gustaf Jacobson - Henning Wijkmark: Svensk kyrkohistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 571
Själv bidrog han till att göra skandalen ännu större genom det brev
han skrev. Det var meningen, att detta endast skulle visas för
vännerna, men hans agent publicerade det olyckligtvis i en New
Yorktidning. Han förklarade däri, att han och hans hustru länge levat
olyckliga och endast hållits tillsammans av Georgina, »the playmate,
nurse, instructress, friend, protectress, adviser and companion» till
deras barn. Hans hustrus underliga karaktär hade alltid kastat
barnen på någon annan, och han kunde ej föreställa sig, vad som skulle
blivit av dem, om ej deras moster tagit hand om dem. Brevet var
från alla synpunkter ett stort missgrepp.
Den bild av Dickens, som Straus visar oss, skiljer sig ej i djupare
mening från den vi känna från Forsters skildring eller från hans
egna romaner. Det är en man full av entusiasm, behärskad av en
fantastisk inbillningskraft, som gör det svårt för honom att skilja
verklighet från dikt, men som drives framåt av en varm och livlig
medkänsla för människosläktet. När Dickens dog vid 58 års ålder,
var han redan trött och gammal, utsliten av sin ofantliga arbetsbörda
och sin våldsamma natur. Han hörde till dessa varelser, som
förtäras inifrån av sin egen eld.
Johan Mortensen.
EN SVENSK KYRKOHISTORIA
Henning Wijkmark. Svensk kyrkohistoria. 1:1.
Diakonistyrelsens förlag, 1928. Kr. 2: —.
»Ingenstädes kommer man svensk kultur så nära som i växlande
religiösa livsformer. Samhällets skiftande sociala struktur får genom dessa
sin naturliga motivering — förr men även nu». Denna
programförklaring avger teol. d:r Henning Wijkmark i förordet till den svenska
kyrkohistoria, varav ett första häfte i dagarna utkommit. Det är stolta men
sanna ord, väl värda att behjärtas av dem som trott, att vi saklöst skulle
kunna umbära kristendomskunskapen såsom bildningselement i våra
skolor. Nu kan visserligen medgivas, att vi hittills i vårt land saknat en
bredare kyrkohistorisk framställning, som fyller moderna krav både på
kritisk uppfattning och allmän kulturhistorisk orientering. Henning
Wijkmarks namn på titelbladet är emellertid en borgen för att denna
lucka i vår litteratur småningom kommer att fyllas. Den som läst hans
Ödmannsbiografi känner sig övertygad, att han är mannen att ge liv åt
vår kyrkas historia, och vad som möter i den nu utkomna volymen är
icke ägnat att jäva ett sådant förhandsomdöme.
D:r Wijkmark rör sig visserligen här icke på det område, där han
hittills visat sig ha sin styrka: den intima, träffsäkra, konkreta
personskildringen. Den föreliggande volymen behandlar den förkristna tidens
religiösa föreställningar och fromhetsliv, och en framställning av dessa
företeelser kräver delvis andra metoder och egenskaper än en på rikt
flödande källmaterial grundad skildring av personer och händelser från
senare tidsperioder. Det är förklarligt, att förf. känt tvekan vid
beträdandet av det nya arbetsfältet. Man märker dock snart, att förf. rätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
