Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Litteratur - Två moderna reseböcker. Av Carl Hallendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 573
böcker med så olika titlar och med så skilda resefält. Nordström
har berest Levanten och underkastat järnvägsbyggena i Mindre Asien
okular besiktning. Helmer Keys färd gick ånyo till Amerika, denna
gång till Västindien och Centralamerika; det är plantagerna och den
tropiska växtvärldens produkter, som äro de främsta föremålen för
hans uppmärksamhet. Trots detta äro de lika eller rättare parallella
i huvudsträvandet, ty båda syssla med uppgiften att göra svenskt arbete
och svensk företagsamhet kända och värderade ute i världen.
För dem, som i någon mån följt med Nordströms senare
produktion, skvallrar redan bokens titel Yärlds-Sverge, att författaren här
rör sig inom den ekonomiska åskådningssfär, vilken han tidigare
betecknat »totalismen». Denna gång har han präglat en ny term, den
»mondiala» uppfattningen eller »mondialismen» (ej att förväxla med
det engelska strävande för industriell arbetsfred, som efter
upphovsmannen ibland nämnes Mondismen). Innebörden torde kort kunna så
anges, att världsindustrien är framtidens förlösare: den skall omdana den
gamla motsatsen kapital-arbete till en harmoni företagare-arbetare, den
skall giva allmänt välstånd och skapa betingelser för en verklig evig
världsfred. Allt detta är nu som framtidsdröm intet nytt, men alltid
gäller den praktiska vanskligheten, att vägen till målet är ute i livet
åtskilligt längre och krokigare, än den ter sig för den
nationalekonomiskt inriktade diktarens fantasi. Vi måste ju räkna med den
mänsklighet, som existerar, och utom allt annat är denna mycket mindre
entusiastisk för de ekonomiska sanningarnas evangelium än författaren
tänker sig. Människorna ha nu en obotlig lust att hänga fast vid
det brokiga traditionsarv, som författaren med sin vanliga käckhet
betecknar »ruinhögar». Om också en storvulen organisatör som Le
Ghazi (Mustafa Kemål) rensar upp i bråtena, skapar vägar, bygger
hus och lär sin folkhjord en smula västerländsk hygien, så är ännu
resultatet allenast för det av våra dagars upplysta despotism
behärskade området rätt ovisst. Och att av turistintrycken från
Konstantinopel och Angöra draga några konklusioner om arten och bärkraften
av moderna styrelseexperiment eller folkrörelser i Sovjet-Ryssland,
Indien och Kina, därtill kräves minst sagt diktarens oförvägenhet.
Om de resonemang från nationalekonomiens område, som till minst
två tredjedelar fylta boken, skall endast sägas, att där finnas riktiga
och träffande iakttagelser samt åtskilligt av goda kända sanningar,
men att författaren vid deras meddelande överdrivit den gamla regeln
repetilio mäter scientice. Det är bra att för glömska svenskar inskärpa
vad exempelvis namnen Wallenberg, Göransson (Sandviken) och Kreuger
betytt och betyda, men när »herrarna och damerna», till vilka
författaren oupphörligen docerande adresserar sig, hör dem upprepas
dussintals gånger, då blir det även den läraktigaste för mycket. Med
ännu större energi förkunnar författaren, att byråkratien är industriens
och industrialismens svurne fiende. Det är väl en sats, som
möjligen kunde försvaras, när han skrev Stör-Norrland, men som flyttad
till ett allmännare fält kräver mycken modifikation. I själva verket
synes han giort det behändiga greppet att under den just nu mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
