Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Hur Sverige regeras. Studier i statskalendern. Av Junius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betydelse för sättet att fälla konungens dom. När sent omsider
riksrådets dömande myndighet, i sammanhang med Gustav III:s
administrativa reformplaner, överflyttades på en särskild domstol,
Högsta Domstolen, så bibehölls detta sätt att bereda ärendena; som
föredragande fingo revisionssekreterarna fortfarande tjäna, trots att
domarna nu voro landets främsta jurister. En sådan organisation
av högsta domstolsinstansen torde vara unik, vilket icke utgör
vare sig ett beröm eller ett klander.
Det är mycket upplysande att jämföra denna svenska
utveckling med den engelska. Där har instansordningen haft ännu
mycket svårare att slå igenom än i Sverige, men där har det icke
varit några regeringsorgan som tagit hand om rättskipningen, och
när vädjan till högre instans över huvud taget varit tillåten, har
den i stor utsträckning enbart betytt att andra domare av samma
slag som de förra i en ny egenskap fått tillfälle att pröva domen.
I den mån man åter har gått ifrån de rena domstolarna för att
få en högsta dömande myndighet, har det fortfarande icke varit
regeringen som tagits till hjälp utan parlamentet som högsta
domstol, »the High Court of Parliament», småningom endast företrätt
av överhuset i dess dömande egenskap. Även detta sista steg —
som ju innebär ett betänkligt skönhetsfel ur synpunkten av
Montesquieus efter Englands mönster konstruerade tredelning av
statsmaktens funktioner på utövande, lagstiftande och dömande
myndigheter — har emellertid medfört mindre förändring än man
skulle tro. Ty innebörden har till sist blivit helt enkelt att de
vanliga domarna fått tillfälle att framträda i ännu en ny gestalt — som
»Law Lords» eller andra förutvarande innehavare av höga
domarämbeten — och i sak har rättskipningen i England sålunda nästan
från toppen till botten kommit att skiljas från de övriga
statsuppgifterna. Medan parlamentarismen gjort slut på nästan hela
skilsmässan mellan den utövande och den lagstiftande makten, har
den andra av distinktionerna inom Montesquieus
maktfördelningslära, nämligen den som isolerade den dömande makten från
statens övriga uppgifter, alltså i realiteten genomförts nära nog på
varje punkt i England; och i detta liksom i många andra politiska
hänseenden ha de flesta länder följt eller försökt följa dess
exempel. I Tyskland t. ex. råder en avgörande skillnad mellan en
»Gerichtsassessor» och en »Regierungsassessor», de för domstolarna
å ena sidan och förvaltningen å den andra avsedda
funktionärerna. De avlägga olika examina, få olika praktisk utbildning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
