Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 15 jan. 1929 - Den jugoslaviska diktaturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
herraväldet över sig själv och med revolvern i hand gick till direkt aktion
mot de kroatiska parlamentskamraterna med den påföljd, att en av
dessa omedelbart föll ned död och ett par andra efter längre eller
kortare tid avledo. Bland dessa märkas den kände kroatiske
bondeledaren Stjepan Radić och dennes brorson Pavle. Händelsen fick
ödesdigra följder. De kroatiska deputeradena beslöto att helt och hållet draga
sig tillbaka från sin parlamentariska verksamhet i Belgrad. Radićs
anhängare, bondepartiet, sammanslöto sig med de oberoende demokraterna
under Pribićević, och denna koalition utfärdade den 1 augusti en
proklamation, som visserligen icke bragte ur världen de inbördes
skiljaktigheterna i program men dock skapade en plattform för en mot Belgrad
riktad gemensam kampanj, vars bärande moment var kravet på en
revision av konstitutionen. Den i slutet av juli bildade nya regeringen
i Belgrad var sammansatt med särskild tanke på att kunna
åstadkomma en avspänning. Om den också representerade samma koalition
mellan radikaler, demokrater, bosniska muhammedaner och slovener
som sin föregångare, var dock ledningen flyttad från det mot kroaterna
skarpast motsatta radikala till det slovenska klerikala partiet, vars
chef pater Koroseć ansågs ha vissa förutsättningar att få till stånd en
brygga till kroaterna.
Beräkningen slog fel. Koroseć, som spelat en framträdande roll
vid den jugoslaviska statens bildande och då öppet motarbetat
den storserbiska centraliseringsidéns förverkligande, blev nu av
kroaterna utpekad snarast såsom en av serberna köpt överlöpare, som
lämnat den federativa idén i sticket. Samtidigt eggades den
kroatiska animositeten mot serberna genom allehanda rykten om att
skupsjtinamordet icke var en ensam persons desperata dåd utan ett
uttryck för en allmän opinion i Belgrad, där man på morddagen skulle
ha allmänt beklagat, att ej de kroatiska deputeradena samt och
synnerligen slagits ihjäl. Missnöjet stegrades genom de serbiska
myndigheternas uppskov med att bestraffa mördaren, som helt naturligt därför
antogs stå under framstående radikala serbers beskydd. Oroligheter
förekommo titt och tätt i kroaternas högkvarter Zagreb.
För att söka bringa ordning i staden tillsatte regeringen där en
militärguvernör, överste Maximović. Zagrebs municipalråd anordnade mot honom
en bojkott, som besvarades med att rådet suspenderades på ett år. Då det
visade sig otänkbart att på detta sätt få till stånd en bättre tingens ordning,
började inom regeringskoalitionen en opposition mot regeringspolitiken
framträda. Demokraterna under Davidovićs ledning ställde kort före
jul villkor för sitt kvarstannande inom ministären. De krävde bl. a.
en mjukare hand mot kroaterna, överste Maximovićs återkallande från
Zagreb och ett försök att på samförståndets väg lösa krisen.
Demokraternas självständiga hållning föranledde regeringens tillbakaträdande.
Regeringskrisen blev svårlöst. Det såg ett ögonblick ut, som om
kroaterna skulle vara villiga att gripa tillfället att på förhandlingens väg
komma till ett resultat. Man trodde, att Pribićević nu skulle vilja rulla
upp nationalitetsproblemet för att oberoende av bondepartiets nye ledare
Maćek vinna gehör för ett mindre radikalt program. Men de båda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
