Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 2
- Litteratur
- Adelsjunkrar, brukspatroner och präster. Av Carl Hallendorff
- Vivi Horn f. Ankarcrona: Herrarna till Runsa
- Ada Rydström och Gerhard Hafström: Boken om Tjust. VII
- Hugo Hamilton: Hågkomster
- Marika Stjernstedt: Mitt och de mina
- Signe Taube f. Wennerberg: Prostinnan
- Teodor Holmberg: Människor och kulturbilder från 1800-talet
- Paul Peter Waldenströms minnesanteckningar 1838—1875
- George Scott och hans verksamhet i Sverige. II. Handlingar, tal och brev. Utg. av Gunnar Westin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LITTERATUR
ADELSJUNKRAR, BRUKSPATRONER OCH PRÄSTER
Vivi Horn, f. Ankarcrona. Herrarna till Runsa. Några drag ur släkten Ankarcronas historia. Sthlm 1928. Lars Hökerberg. Kr. 9:50.
Ada Rydström och Gerhard Hafström. Boken om Tjust. VII. Västervik 1928. G. O. Ekblad. Kr. 5:—.
Hugo Hamilton. Hågkomster. Sthlm 1928. Alb. Bonnier. Kr. 10:—.
Marika Stiernstedt. Mitt och de mina. Sthlm 1928. Alb. Bonnier. Kr. 9:—.
Signe Taube, f. Wennerberg. Prostinnan. Brev och minnen av Gunnar Wennerbergs moder. Sthlm 1928. Hugo Geber. Kr. 5:75.
Teodor Holmberg. Människor och kulturbilder från 1800-talet. Sthlm 1928. Alb. Bonnier. Kr. 9:50.
Paul Peter Waldenströms minnesanteckningar 1838 — 1875. Sthlm 1928. Sv. Missionsförbundet. Kr. 6:—.
George Scott och hans verksamhet i Sverige. II. Handlingar, tal och brev. Utg. av Gunnar Westin. Uppsala 1928. Sv. Kyrkans Diakonistyrelse. Kr. 5:—.
»Jag har valt ett sätt, som är mindre anspråksfullt än memoarer
men mera underhållande än en dagbok», skrev hertiginnan av
Södermanland, sedermera drottning Charlotte, i inledningen till det stora
arbete, som med all rätt låtit hennes namn gå berömt till eftervärlden.
Att en så frejdad utövare av självbiografisk och samtidshistorisk
skildringskonst betecknar memoaren som en relativt anspråksfull
litteraturart, må väl förvåna i dessa dagar, då snart sagt en var syns
känna sig manad att anteckna sina upplevelser och marknaden
överflödar av dylika arbeten — stundom till kvaliteten sådana, att deras
största märklighet nästan ligger i, att de överhuvud blivit tryckta.
Men hertiginnan levde i en tid med något annan syn på uppgiften.
För henne voro nog de eftersträvansvärda förebilderna av den typ,
som är knuten vid namnen Brantôme, kardinal du Retz och
Saint-Simon eller — för en mera allvarlig genre — Sully, d. v. s. skildringar
från personer, som stått i stora händelsers brännpunkt, och som
ännu i minnesbilden återgåvo de mäktiga skådespelen med deras
lidelser och lidanden, deras starka rytm och de handlandes ofta
mycket svaga personliga motiv. Med sådana illustra föregångare dristade
hon icke mäta sig, då hon både av begåvning och ställning fann sig
hänvisad att blygsamt stå vid sidan av aktörerna och observera utan
att själv ingripa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Feb 26 19:03:20 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1929/0138.html
