Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - En författningshistoria. Av Erik Fahlbeck - Nils Herlitz: Grunddragen av det svenska statsskickets historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flerstädes på djupgående källstudier vilande historia. Såsom närmaste
föregångare är väl att beteckna J. F. Nyströms dock betydligt mera
summariska översikt De nordiska ländernas statskunskap (3:e uppl., 1918).
Herlitz’ framställning bygger huvudsakligen på bearbetningar och
specialarbeten, men dessa hava å andra sidan högst avsevärt ökats sedan
Hildebrands historia såg dagen. En fyllig och instruktiv
litteraturförteckning redovisar för detta material till ledning för den, som önskar
tränga djupare in i olika frågor. Icke minst för allra senaste tid finnas
ju förträffliga författningshistoriska avhandlingar, vilkas resultat förf.
tillgodogjort sig.
Herlitz följer statsskickets, förvaltningens, kyrkans och
kommunalstyrelsens utveckling genom tiderna, och av särskilt intresse synes härvid
vara skildringen av just den senaste tiden, enkannerligen utvecklingen
under innevarande århundrade. Det är ju så, att den tid, som ligger oss
själva närmast, ofta nog för det yngre släktet är svårast att få någon
verklig föreställning om. De äldre, som själva varit med eller i allt fall
haft tillfälle att följa med, veta visserligen wie es gewesen, men
översiktliga framställningar härom saknas. Herlitz’ arbete fyller här ett
speciellt behov. Särskilt må framhållas kapitlen »Riksdagens
maktställning» och »Regeringsmaktens parlamentarisering», där förf. kommer in
på stundens brännande författningspolitiska problem. Diskutabel synes
dock här förf:s mening, s. 253, att konungens nuvarande makt framstår
såsom »föga mindre prekär» än frihetstidens, allrahelst som han själv
några sidor längre fram (s. 256) riktigt pekar på vissa sannerligen ej
föraktliga områden, där konungen personligen fortfarande kan betyda
åtskilligt.
Herlitz har vid dispositionen av sitt arbete på det hela taget följt
gängse indelningar av utvecklingens perioder. Anmälaren finner dock
för sin del avdelningsrubriken »Stormaktstiden» (1611—1718) föga
lämplig i ett arbete av författningshistoriskt slag. Förf. har genom
rubrikerna »Ständerväldets tid» och »Maktdelningens tid» velat karakterisera
ifrågavarande perioder. Men under den s. k. stormaktstiden genomgick
ju som bekant statsskicket åtskilliga mer eller mindre orosfyllda
växlingar, för vilka övertiteln synes föga adekvat. Riktigare förefaller då
Hildebrands sammanförande av tiden 1521—1680 under beteckningen
»Det nya konungadömet på landslagens grund», varifrån skiljes det
karolinska enväldet.
En ny periodindelning har förf. försökt genom att föra tiden 1772—
1866 under en avdelning, kallad »Maktdelningens tid». Uppslaget är
intressant men av tvivelaktigt värde. Nutiden har visserligen ingen
anledning att med 1809 års män betrakta tiden efter marsrevolutionen såsom
en i allo ny epok, livad av en bättre och friare anda än den störtade
regimens. Historien talar i mångt och mycket ett annat språk om
revolutionsmännens gärningar och särskilt dessas praktiska resultat. Men i
fråga om det nya statsskicket kunde man verkligen med skäl peka på
ett verk av nytt och beståndande värde. Att söka föra det under samma
hatt med den gustavianska statsrätten visar sig också vara ett mindre
lyckat experiment. Sant är, att 1772 års R. F. uppvisar drag av
maktfördelning, men allom bekant är ju den faktiska utvecklingen via 1789
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
