Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 25 febr. 1929 - Den romerska frågans lösning - Emigrationskonferensen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och påminna om att konkordatets varaktighet i viss mån är beroende
av fascistregimen och att påven därigenom frestas att, för de erkänt
mycket stora konkordatförmånernas tryggande, i sin politik mer eller
mindre medvetet gynna den italienska fasciststaten. Särskilt i
Frankrike fruktar man överdrivna privilegier åt de italienska missionerna
i Levanten, oeh dessa farhågor äro väl främsta orsaken till den
franska pressens syrliga ton. Mot en direkt insinuation i Action Française
om att de franska missionerna i Levanten varit köpeskillingen för
uppgörelsen har kardinal Gasparri utsänt en eftertrycklig dementi, och
å Mussolinis vägnar försäkrar samtidigt Corriere della Sera, att
Italien aldrig ämnat »utnyttja det nya fördraget som expansionsredskap».
Att däremot uppgörelsen i högsta grad stärkt Mussolinis och
fascismens inrikespolitiska prestige, erkännes allmänt.

Mycket i dessa konventioner är ställt på framtiden, antingen i form
av nya specialavtal eller stadgandet av en förnuftig praxis, så t. ex.
de nya Vatikanundersåtarnas rätt intrasslade folk- och statsrättsliga
ställning. Den påvliga diplomatien har av gammalt rykte om sig för
både stor smidighet och orubblig konsekvens. Den får i sin
framtida politik rikt tillfälle för användning av båda dessa egenskaper,
när det gäller att bevara och befästa påvemaktens gamla
internationella ställning i det nya läge uppgörelsen med Italien indirekt
framkallat även på detta område.

Emigrationskonferensen

Socialministern synes vilja genomföra en särskild form av
»government by discussion», nämligen de sociala
problemens lösning genom konferenser. Metoden kan ha sina fördelar, men
den har också andra sidor.

Det är en allmän erfarenhet, att ju större församlingar, desto sämre
resultat av överläggningarna; det omedelbara, praktiska värdet av
dylika konferenser är därför i regeln ganska ringa. De betyda i detta
avseende egentligen endast förspilld tid för deltagarna. Så har också
varit fallet i stort sett beträffande både arbetsfredskonferensen och den
senaste konferensen i emigrationsfrågan. Något utöver vad som varit
allmänt bekant förut kan knappast sägas ha framkommit vid dem.
Däremot kan sammankallandet av en mängd människor för att
framlägga åsikter i ett aktuellt spörsmål få en ej ringa opinionsbildande
betydelse. Åtgärden väcker uppmärksamhet, överläggningarna refereras
i pressen och föranleda kommentarer. Konferensmetoden har m. a. o.
ett ganska stort publicitetsvärde. För att den sålunda uppkomna
diskussionen skall bli till nytta, är det dock önskligt, att ett tydligt utformat
program föreligger, kring vilket diskussionen kan med någon reda och
vederhäftighet röra sig. Särskilt önskvärt är detta, när initiativet till
dylika konferenser kommer från regeringen, ty eljest kan resultatet
av det hela bli, icke blott att opinionsbildningen sker utan varje
hållpunkt, utan även att den sker under oriktigt intryck av vad som är
regeringens verkliga mening. Anses dylika åtgärder nödvändiga, böra
de därför tillgripas icke på ett tidigt förberedande stadium. Som medel

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Feb 26 19:03:20 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/svtidskr/1929/0174.html

		Svensk Tidskrift / Nittonde årgången. 1929 / 170 (1870-1940) Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|