Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Litteratur - Bernhard Estlanders Castrén-biografi. Av Ragnar Numelin - B. Estlander: Mathias Alexander Castrén, hans resor och forskningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tidens bästa män tänkte om Finlands autonomi vid sidan av den ryska
örnen: »jag anser allt vårt görande och låtande nu blott som en
förberedelse till uppror», skriver Castrén, fortsättande, att Finland borde
begagna sig av ett lämpligt för Ryssland svagt ögonblick att gripa till
vapen. »Då skola även vi från Finlands kärr ropa ve över
Moskovitien». Och Castrén utvecklar vidare hurusom en allmän nationell
och fosterländsk andlig väckelse måste förbereda folket för ett
dylikt steg.
Den finska rörelsen borde, ansåg Castrén, gå fram på en lugnare
väg än den Snellman då ville inslå, den skulle, enligt Castrén, göra
sig gällande genom det positiva arbetet, en övertygelse som denne
alltid blev trogen. Castrén ställde sig mycket tveksam till den
oppositionella och agitatoriska riktning, som redan då smått synes ha
skjutit upp. Castréns strävan för det finska språket och den finska
kulturen präglas av den vidsynte, humanistiske vetenskapsmannens
rättskänsla och synpunkter. Han hade, säger Estlander, en djup tillit
till det vetenskapliga arbetets förmåga att skapa en fast nationalanda
och han såg i vetenskapen över huvud den mänskliga andens högsta
upplevelse. I frågan om det slutliga målet för finskheten synes dock
Castrén ha gått väl samman med den starkt finsktnationellt betonade
men också klarseende Snellman. Castrén och Snellman tänkte båda
högt om den svenska kulturens roli i Finland, även om de genom
sin finsknationella verksamhet kommo att markera en tämligen annan
linje än den längs vilken t. ex. Tengström gick fram.
Castrén hade kunnat få en ordinarie anställning vid ryska
vetenskapsakademien, men därmed hade följt skyldigheten att bo i den
ryska rikshuvudstaden och det hade, skriver Castrén, varit att »byta
Sibiriens öknar mot Petersburgs», att »svika den fana, varunder jag
hittills trofast kämpat», att »sälja mig i främmande tjänst». Man ser
i Castréns avböjande av det ryska anbudet huru stark hos honom
och hans akademiska generation fronten då redan var mot Ryssland.
Castrén blev visserligen för några år bunden vid akademien i
Petersburg som något slags stipendiat men med rätt att bo i Finland.
Vid Porthansfesten 1849 höll Castrén festföredraget över det då rätt
märkliga ämnet »var låg det finska folkets vagga», ett föredrag av
nationell bärvidd, där han på lingvistisk och mytologisk grund visade
sambandet mellan olika och vittspridda stammar av finskt ursprung.
Föredraget väckte både vetenskaplig men framför allt politisk
uppmärksamhet. Castréns teorier blevo sedermera ett viktigt ferment i
den finska rörelsen då denna med Yrjö-Koskinen, Aspelin och
Topelius trädde ut i det politiska livet.
Från rysk sida fann man snart något politiskt misstänkt i dessa
finskt litterära yttringar och de hade nog sin andel i dröjsmålet med
den professur i finska språket, som Castrén erhöll först 1850, ehuru
den varit på förslag allt från början av 1840-talet. Det är
anmärkningsvärt, att professuren slutligen tillkom på initiativ av dåvarande
presidenten i Viborgs hovrätt greve C. G. Mannerheim, som framställt
förslaget på en enskild audiens i Petersburg. Men så vådlig ansågs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
