Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 5
- Litteratur
- Medeltid, renässans, klassicism. Av Otto Sylwan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LITTERATUR
MEDELTID, RENÄSSANS, KLASSICISM
Johan Nordström. Medeltid och renässans, en
utvecklingshistorisk överblick. (Norstedts Världshistoria, del VI.) 678 s.
Kr. 12:—.
Docent Nordströms arbete om renässansen har varit motsett med spänt
intresse. En stor kulturepok, som på senare tid varit föremål för livlig
diskussion, skulle skildras av en forskare med de bästa förutsättningar.
Då skildringen ingår i Norstedts Världshistoria, har den fått en
(relativt) populär hållning, och den klara framställningen bör vara lätt
tillgänglig för en stor läsekrets, men den ställer icke mindre krav på
uppmärksamhet hos fackmännen, ordet taget i vidsträckt mening.
Förf. vill ge »en utvecklingshistorisk översikt» och vill följa en
strömning från dess upphov fram genom flere århundraden. Han förklarar
genast sin avsikt vara att störta dogmen om den italienska renässansens
»gränsbildande betydelse» såsom »vår moderna civilisations av skapande
krafter uppfyllda födelsetid», en dogm, som fastslagits av Jacob
Burckhardt med den berömda boken om Die Cultur der Renaissance in
Italien (1860). Där skildrades (för att följa förf:s ord) huru den genom
antiken utbildade »italienska andan» först bland alla nationer frigör sig
från den medeltida fantasivärlden och upptäcker världen och människan.
Förf. har lagt sin framställning nästan genomgående såsom en
vederläggning av Burckhardt, och man måste fråga om detta är lämpligt. Det
är sant att dennes verk icke ersatts av något annat, att det alltjämt går ut
i nya upplagor, och att även de som bestrida hans uppfattning räkna
med den. Inställningen har gjort det tacksamt att visa »wie wir’s zuletzt
so herrlich weit gebracht» — efter sjuttio år. Men det hade dock varit
en skyldig gärd av aktning att antyda verkets upphov. Det växte fram ur
den realistiska reaktionen mot akademism och romantik, mot novantik
och medeltid, men Burckhardts karakteristik av perioden — om rörelsens
ursprung yttrar han sig föga — är sakligt objektiv, och om den är
ensidig är det kanske mest av konstnärliga skäl. Slagordet om »människans
upptäckt av världen och sig själv» hade som bekant präglats av Michelet
(1855). Det riktiga glorifierandet av epoken kom genom Taine och hans
efterföljare. Renässanstypen med sin hänsynslösa kraft, denna
Sturm-und-Drang-produkt, blev en estetisk kategori; man kan på visst sätt
säga att den var den estetiska sidan av naturalismen.
Förf:s stränghet mot Burckhardt är något förvånande också därför
att han delar dennes syn på utvecklingen. För båda är kärleken till
»det värdsliga och naturliga», den berömda »hedniskheten», den kraft,
som driver fram frigörelsen från medeltiden och lägger grundvalarna för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Feb 26 19:03:20 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1929/0380.html
