Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Krigets framtid. En replikväxling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
strider mot allt förnuft och alla sedliga begrepp, kan väl ingen omfatta
tron på Versaillesfredens rättfärdighet. Den bygger på antagandet att
centralmakterna ensamma bära skulden till världskriget, att de voro »de
anfallande». Tysklands 65 miljoner skulle då vara straffvärda
brottslingar, väl värda att förgöras av en internationell exekutivs lufteskadrar.
Men låtom oss i likhet med major Bratt panera, att en väl organiserad
storstrejk verkställes i de »anfallande» staterna. Vem träffar
exekutivens gas och explosiver, om icke i lika hög grad dessa lojala
folkförbundsmedlemmar? Det är vidare att antaga, att exekutiven kommer
att möta ett starkt motstånd, enär med all sannolikhet endast en
stormakt eller en sammanslutning av mindre stater har utsikt att med
framgång kunna trotsa Folkförbundet och därför också vågar det. Men
därmed är ju spelet förlorat: exekutivens maktutveckling i kampen mot
en måhända jämbördig motståndare kommer att innebära den katastrof,
för vars avvärjande hela apparaten blivit uppbyggd. Från pacifistiskt
håll måste dessa reservationer göras mot major Bratts program. Vår
beundran för major Bratt personligen och för hans insatser i
fredsarbetet är fördenskull icke mindre.
Pacifismens program bestämmes av det grundläggande faktum, att
det moderna kriget ställer oss inför ett obönhörligt antingen — eller.
Antingen kriget i hela dess vidd, eller det absoluta avståndstagandet från
kriget. Det gives ingen framkomlig medelväg.
Det är ytterligt sällan man bland våra kulturradikaler eller bland
våra ledande konservativa politiker finner ett djupare intresse för krigets
och fredens problem. Det vill synas, som om major Bratt förmått
väcka några bland dem. Fredsrörelsen är i behov av män och kvinnor,
vilkas ord väga tungt i det offentliga meningsskiftet. De borde inse sin
plikt att taga del i fredsarbetet, av professor Heckscher med rätta kallat
»den ojämförligt största politiska uppgiften för nutidens människor».
Det intresse professor Heckscher visat fredssaken — även om det varit
en kritik av den radikala pacifismen — ha vi med glädje konstaterat.
Vi uttala slutligen ett tack till redaktionen av denna tidskrift för att här
en pacifistisk åskådning fått komma till tals, trots att den icke
överensstämmer med tidskriftens egen.
Stig Holm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
