Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Sverige i Diderots encyklopedi. Av Ruben G:son Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1749, eller ur A. F. Büschings Erdbeschreibung, som byggde på
Tuneld. Supplementet var rikt på historiska biografier, och bland
dem är även ett antal svenska, skrivna av de Sacy. De äro också
utförliga och på det hela goda, även om hans uppfattning i många
fall är överraskande. Men han var också en eldig älskare av det
forndomliga, och hans artiklar om Adelus (= Adils), Agnius
(= Agne), Alaric II (= Alrik), Haldan (= Halfdan), Hother m. fl.
äro lika vidlyftiga som vad han skrev om den nyare historiens
personligheter.
Det må tilläggas att många svenska naturforskare nämnas med
erkännande: Olaüs Rudbeck, Nicolas Rosen de Rosenstein och
Charles de Geer som anatomer, Rudbeck, de Geer, Samuel
Aurivillius, Pierre Wargentin och Pierre-Jean Bergius som fysiologer,
o. s. v. Ett högt vitsord gavs också Sveriges natur, när
Marmontel i sin artikel om la poésie descriptive förklarade, att denna
diktart visserligen tillhörde alla länder, men att Schweiz var mera
lämpat för den än något annat nordiskt klimat, kanske med
undantag för Sveriges.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
