Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 10 dec. 1929 - Militärbefälets pedagogiska utbildning - »Almquistska målet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inom försvarsväsendets olika grenar, skall där snart finna en alltjämt
fortgående, genomgripande väsensförändring. Att det i Sverige på detta
område arbetas mera än på motsvarande håll inom andra stater har
redan länge varit känt och erkänt. Men något nytt torde för de flesta
vara det faktum, att de moraliska, psykologiska och pedagogiska
synpunkterna vid detta arbete så kommit till heders som numera
verkligen är fallet. Att man därigenom börjat nå allmän förståelse för den
svenske värnpliktiges psykologiska egenart och därur dragit de
nödvändiga lärdomarna för utbildningsarbetet, måste kännetecknas såsom
särskilt glädjande. Som sagt har även de värnpliktigas nutida
inriktning underlättat arbetet. Sporten har sin stora del däri. Det är
genom den, som den värnpliktige kommit till förståelse för
träningens betydelse, för det nödvändiga inövandet och
inexercerandet av vissa utbildningsdetaljer; och genom den ökade ömsesidiga
förståelsen mellan befäl och trupp är grunden skapad för ett fortsatt
gott samarbete.
I Svensk Underbefälstidning har nyligen en författare på
tal om årets fälttjänstövningar framhållit, att andan hos truppen varit den
bästa på åratal. Han har påvisat, att det numera »kommit in en vänligare
och mera förstående anda i samvaron mellan befäl och trupp». Och
han fastslår, att detta utgör ett gott betyg åt båda parterna. »Ty
utan att befälet vore det rätta, skulle man ju knappast hos menige
man få se några mera framträdande tecken på villighet, tjänstaktighet,
gott humör o. s. v. Det ser verkligen ut, som om befäl och trupp
skulle ha funnit varandra.» I ortspressen från övningsområdet i
Södermanland vitsordas detsamma.
Det är egentligen inför ett forum, som vårt militärväsende
fortfarande kvarstår på 1800-talets ståndpunkt — inför den svenska
skämtpressens karrikatyr! I skämttidningarna från idag härjar ännu den
gamle distinktionskorpralen från indelningsverkets dagar. Där föres
ännu befälet över plutonerna av den snobbige underlöjtnanten i
lackstövlar och guldgalonerad blå uniform med en jättelik sabel vid sidan.
Där uppträder den tjocke kaptenen och där domderar den barske
majoren, allt välkända bilder från en längesedan svunnen tid. I vad mån de
vitt spridda skämtteckningarna påverka det allmänna omdömet, är svårt
att säga. Säkert är, att skämtpressen i detta avseende är hopplöst
efterbliven. Måhända är det så, att vårt nuvarande, praktiskt lagda och
arbetsfyllda militärväsen icke inbjuder till skämt med stoff ur nutida
förhållanden. Måhända är det också så, att de gamla klichéerna i
herrar skämttecknares hjärnor och i herrar redaktörers skrivbord av
gammal vana måste slitas ännu någon tid. Men deras plats är rätteligen i
arkiven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
