Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Striden om jordbruket. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åstadkommer det mjöl köparna vilja ha. Redan dessförinnan har
det visserligen varit jordbrukets representanter en nagel i ögat
att det utländska vetet betalats så mycket högre; men nu gäller
det, om man över huvud kan få avsättning för allt svenskt vete
till människoföda — ens med den svenska dumpingexport som
utförselbevisen skapa.
Därmed är vägen klar till inmalningspåbudet. När det ej
passar jordbrukarna att odla de vetesorter som konsumenterna
vilja ha, så är det ej vidare än att konsumenterna få bli medel
och produktionen mål. Det lönar sig i ovanligt hög grad att
se vad detta betyder.
Till en början betyder det efter allt att döma en ordning som
så långt ifrån att vara en övergångsföreteelse icke blott måste
behållas utan rent av måste skärpas ända tills mjölet innehåller
100 % svensk vara, d. v. s. tills all import av vete blir förbjuden.
Även oavsett den nya inmalningsplanen har veteskörden stigit
från 288 556 ton 1921/25 till icke mindre än 450 000 ton 1926/29,
d. v. s. med betydligt över en tredjedel mellan två på varandra
följande perioder. Det är därför icke det minsta osannolikt att
hela konsumtionen skulle kunna täckas av inhemskt vete redan
under perioden 1931/35, alltså på grund av den tendens som
redan nu föreligger, d. v. s. utan inmalningspåbud. Kommer
sedan detta ingripande till, så ökas tydligen utsikten att endast
hundraprocentig inblandning kan rädda situationen, och den
kommer som ett brev på posten. Så mycket mer blir det fallet,
som intresset för att exportera ganska säkert kommer att
försvinna, när staten sörjt för att all spannmålen finner avsättning
inom landet; utförselbevisen ha då spelat ut sin roll. Likaledes
är det klart att jordbrukarnas intresse för växtförädlingen
kommer att upphöra, åtminstone i den mån förädlingen går ut på
att experimentera fram sorter som bättre än de nuvarande
motsvara konsumenternas önskemål; ty det vore för mycket begärt
av svaga människor att de skulle taga på sig risken med nya
sorter, när full avsättning av de gamla på monopolistiska villkor
har säkerställts av en nådig överhet. Slutligen är väl det
osannolikaste av allt att ordningen skall kunna försvinna igen utan nya
rubbningar, för den händelse icke prisläget på världsmarknaden
radikalt kommer att förändras; ty det skapas ju en
produktionsordning som har ännu större behov av höga vetepriser än den
nuvarande. Visserligen är det fullt möjligt att den allmänna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
