Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Ett svårlöst mellaneuropeiskt problem. Av Herman Gummerus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillträde till havet, och även i denna punkt hava de ej ändrat
åsikt. De yrka enträget på att återfå Danzig och den polska
korridoren, men på samma gång vilja de tillfredsställa Polens
verkliga behov genom förslaget, att Weichselfloden skulle göras
till en internationell trafikled och Danzig till frihamn. Vidare
erbjuda de åt Polen friplatser i alla tyska hamnar, även i
Hamburg. Järnvägarna från Polen till Östersjön skulle likaså kunna
internationaliseras, för att polackerna måtte kunna fritt använda
dem i fredstid. I krigstid skulle saken naturligtvis ställa sig
annorlunda...
I händelse av ett krig mellan Tyskland och Polen skulle tyskarna
otvivelaktigt genast besätta hela korridoren. Denna är nämligen
svår att försvara, såväl från land- som från sjösidan. Polens svaga
örlogsflotta skulle på intet sätt kunna mäta sig med Tysklands
sjöstridskrafter, huru mycket än dessa blivit begränsade genom
Versailles-fördraget. Även i fråga om övre Schlesien fordra alla
tyskar utan hänsyn till partiståndpunkt enhälligt återlämnandet
av de områden Polen annekterat. Delningen av detta
industridistrikt är enligt deras åsikt alldeles förnuftsvidrig. Dock kunde
man åt Polen garantera en viss andel i övre Schlesiens råämnen
och industriprodukter. Dessutom skulle Tyskland kunna avstå
åt Polen två kretsar, Pless och Rybnik, där polackerna äro i
obestridlig majoritet. Dessa sistnämnda områden äro för övrigt
ingalunda utan värde, ehuru de tillsvidare icke höra till det
egentliga industridistriktet, ty i dem finnas präktiga skogar samt
stenkols- och malmfyndigheter, som ännu vänta på att bliva
närmare undersökta.
Så fortgår tvisten oavbrutet mellan de två motståndarna.
Polackerna kunna till sist trygga sig till fredsfördragen, vilka
Tyskland om än motvilligt har undertecknat. De avvisa bestämt
alla tyska kompromissförslag, vilka innehålla även den minsta
ändring av fördragen till Polens nackdel. Tyskarna åter
påminna om artikel 19 i Folkförbundets statuter, varest det
uttryckligen erkännes, att fördrag som icke längre motsvara sitt
ändamål kunna revideras. Varför skulle man icke kunna
tillämpa den på Tysklands och Polens gränsförhållanden, då dessa
visat sig vara synnerligen oskäliga och opraktiska?
Det skall säkert komma en tid då Tyskland åter blivit så
mäktigt, att Nationernas Förbund och de övriga stormakterna
icke kunna åsidosätta dess fordringar. Men lika säkert är, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
