Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - En märklig posthum diktbok. Av Nils Afzelius - Birger Sjöberg: Fridas andra bok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 LITTERATUR
Den första delen hade en konstnärlig avrundning, som gjorde den
till en hel liten encyklopedi, som med förvånande fullständighet
speglade småstadens liv. \7arje visa hade sitt att säga. Det fanns inga
upprepningar, knappast heller några verkligt svaga saker. Dem hade
författaren själv gallrat ut, och det är några av dem som nu komma
för offentligheten.
Den f första delen innehåller 31 visor, denna 26, men bland dessa
26 finnas sex dikter utan melodi och en melodi utan dikt. Härtill
kommer en liten vershumoresk, Hos min doktor, som står utanför
cykeln och egentligen inte har mycket här att göra. Den som snålt
samlat ihop det lilla som Fridasångaren själv under loppet av 1923
släppte ut av sina skatter i diverse tidskrifter — inalles sex visor —
skall med glädje återfinna dem i denna andra bok. De äro: Längtan
till Italien, Till heden, Tröst i glaset, Båtfärd, Söndagsmorgon och
Naturlig förklaring — de tre sista äkta prov på Birger Sjöbergs
soligaste inspiration. Om läsaren dessutom varit med om en av
sångarens egna oförglömliga visaftnar, skall han känna igen ännu ett par.
Om helhetsintrycket av den nya diktsamlingen icke är så starkt,
finns det i gengäld flera dikter (och melodier) som kunna mäta sig
med det bästa i den gamla och en som är det skönaste av allt som
Birger Sjöberg skrivit: Finge Frida rätt . . . Det är med djup
tillfredsställelse som jag personligen ser denna dikt återinsatt i sin rätta
miljö, vilket både den och Fridacykeln vinna på, ty i Kriser och
kransar drunknade den bland famlande tankar och virriga ord. Buren
av en rörande, innerlig melodi kommer den nu som en hälsning från
den döde sångaren:
Lågande längtan bara . . .
Klara
och strålande värld!
Härifrån är avståndet långt till den muntert parodiska slagdängan
Längtan till Italien och andra mera lättfångna dragspelsmelodejor.
Om det också kan vara svårt att uppskatta just dessa saker, så kunna
de ha sitt intresse som de första försöken — det är inte svårt att
känna igen dem som sådana. Fridalyriken har inga förnäma anor.
Den har oftare inspirerats av folkliga låtar än av litteraturen. Birger
Sjöberg insåg sina förebilders begränsning och räddade sig över i
parodien. Lagda i munnen på hans alter ego, Fridas namnlöse
kavaljer, bli själva ofullkomligheterna och banaliteterna förtjänster, medel
att karakterisera. Därmed bryter han udden av den kritik som vill
märka ord. Man må gärna kalla konstgreppet försåtligt. Men
liksom Fredmansdikten höjde sig över burlesk och bibelparodi, så växte
också Fridadikten ur sin ibland alltför snäva kostym. De bästa
Fridadikterna äro icke parodiska. Hur mycket man än tjusas och
roas av poetens älskvärda gyckel med sitt idylliska Grönköping, så
grips man endast av de dikter, där fiktionen är glömd. Vad vore
Fridas bok utan Bleka dödens minut, som ger tavlan dess djupnande
perspektiv? Att idyllen icke saknade sin tragiska bottensats borde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
