Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 20 jan. 1930 - Indien i kris - Nationernas förbund tio år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 71
Irländska Fristaten. Men det finnes varken någon garanti eller någon
sannolikhet för att ett verkligt självstyrande, ras- och kulturfrämmande
Indien skulle önska eller acceptera ett dylikt samarbete inom det
brittiska imperiets ram. Dominion-formeln är därför ej annat än ett
försök att bemantla situationen. Sannolikt är problemet att utveckla
full indisk självstyrelse inom imperiets ram i längden olösligt. Men
att nu kasta allt över bord vore en världsolycka. Vad det praktiskt
gäller är att finna ett nytt drägligt provisorium.
Den 10 januari 1930 framförde excellensen Trygger
telegrafiskt till Nationernas förbunds
generalsekretariat svenska regeringens välgångsönskningar på förbundets
tioårsdag. Han betygade därvid om »denna stora internationella
institution», att Sverige var dess idé djupt tillgivet och gav tioåringen
följande vackra vitsord: »Nationernas förbund har redan under sin
korta tillvaro gjort betydande insatser för världsfredens befästande
och utvecklar mer och mer sin fruktbara verksamhet och sitt välgö-.
rande inflytande.» Denna officiella lyckönskan från en svensk
högerregering bör väl få uppfattas som ett tecken till att ställningstagandet
till Nationernas förbund i Sverige upphört att vara en partifråga och
att även i vårt land alla politiska grupper (kommunisterna undantagna)
mötas i tillgivenhet för förbundets idé och i respektfullt erkännande
av att förbundet, trots svaghetstecken och missgrepp, dock gjort en
värdefull insats i de gångna tio årens internationella samarbete.
Fujlt korrekt sände den svenske utrikesministern sitt telegram den
10 januari, ty förbundet räknar sin tillvaro från Versaillesfredens
rati-ficering den 10 januari 1920. Officiellt högtidlighölls emellertid i
Geneve som minnesdag den 16 januari, tioårsdagen av den första
rådssessionens öppnande i Paris. Det förefaller ej osannolikt, att man vid
valet av minnesdag påverkats av en hänsynsfull strävan att, när
Tyskland nu tillhör de permanenta rådsledamöternas krets, ej i onödan
accentuera sambandet med Versaillesfreden och allt vad dess
ikraftträdande betydde för Tyska Riket. Ha dylika hänsyn bestämt valet
av den officiella minnesdagen, så har detta samtidigt kommit att té
sig som en hyllning åt den inflytelserikaste institutionen inom
förbundet: firandet av förbundets tioårsminne förlades till rådets tioårsdag.
Rådet är också den folkförbundsinstitution, som mest varit utsatt
för kritiken, och alltför ofta har därvid spårats en viss benägenhet
att generaliserande döma hela förbundet efter rådets åtgöranden, helt
naturligt för övrigt, enär det ju i de mest uppmärksammade och
ömtåligaste förbundsaktionerna varit rådet som stått i breschen och i
förbundets namn handlat — eller underlåtit att handla. För en
rättvis uppskattning av förbundets verksamhet kräves emellertid att taga
hänsyn även till övriga förbundsorgan: församlingen,
generalsekretariatet, den fasta mellanfolkliga domstolen och de många
kommissionerna. Medan rådet drivit stormaktsbetonad realpolitik, har
församlingen i regel mera låtit de ideella momenten komma till sin rätt, låt
vara att den stundom fastnat i idel välmening och vältalighet. Ge-
Nationernas
förbund tio år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
