Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 25 februari 1930 - Militära löne- och befordringsfrågor - Tullfredens problem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ordnas på ett mera tillfredsställande sätt, kvarstår alltjämt det för många
år framåt rådande tröstlösa befordringsläget. Som exempel må
anföras, att antalet löjtnanter, som på grund av uppnådda tjänsteår
befordrats till kaptener i regementet utan att få motsvarande lön, år
från år ökas; samma är förhållandet med antalet surnumerära fänrikar.
Den enda rationella lösningen av befordringsfrågan synes ligga i
förtidspensionering, en fråga, som ju länge stått på dagordningen. I
avvaktan härpå synas emellertid vissa åtgärder redan nu kunna vidtagas.
En sådan är den år 1925 beslutade reservstatens rekrytering, vilken
hittills icke kommit till stånd på grund av det stora antal
»övergångsstatare», som blev en följd av nedrustningsbeslutet. I samma
mån som denna övergångsstat på grund av naturlig avgång krymper
samman, är det främst ur krigsorganisationssynpunkt av vikt, att
reservstaten ökas. Ett av chefen för generalstaben framlagt förslag
till denna stats successiva uppsättning under de närmaste tio åren
har endast i så måtto upptagits i årets statsverksproposition, att
försvarsministern förutsätter reservstatsanslagets bibehållande vid
nuvarande belopp i stället för dess automatiska minskning i proportion
till den beräknade avgången. Ett bifall till denna ytterst blygsamma
framställning skulle emellertid innebära någon liten ljusning i
befordringsläget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
