Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 25 februari 1930 - Efter den spanska diktaturens fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146 DAGENS FRÅGOR
Här möter emellertid den ömtåliga punkten. Skola de nyvalda cortes
nöja sig med den makt de innehade enligt 1876 års författning, vilken
åt monarken inrymmer så viktiga befogenheter som överbefälet över
krigsmakten och rätt att upplösa cortes, under förutsättning dock,
att ett nyvalt parlament inom 90 dagar intager det upplöstas plats?
Ej blott socialister och republikaner utan även många kända partiledare
för de stora liberala och liberalkonservativa partigrupperna ha i
mycket bestämda ordalag uttalat sig för att de nya cortes skola ha
en konstituerande nationalförsamlings befogenheter, d. v. s. äga att
helt bestämma om Spaniens framtida statsskick, frågan om monarki
eller republik däri inbegripen. Och av deras offentliga uttalanden
framgår, att de monarkiska känslorna högst väsentligt avkylts
genom det stöd diktaturen fick av konungen vid sin tillkomst och under
de därpå följande sex åren. Några vilja med liberalen greve
Roma-nones åt konungen inrymma en ställning, jämförlig med den belgiske
monarkens eller med den, som intages av franska republikens
president. Andra arbeta i likhet med den ur landsflykten triumfatoriskt
återkomne universitetsprofessorn Miguel de Unamuno för en radikal
och antiklerikal republik. Åter andra vidhålla sin gamla monarkiska
åskådning men förklara sig liksom en av den avlidne konservative
partiledaren Antonio Mauras söner beredda att acceptera republiken,
om den författningsgivande folkrepresentationen uttalar sig i denna
riktning. Det nu rådande lugnet före stormen tyckes sålunda komma
att avlösas av »friska vindar i nationen», när ögonblicket kommer att
bestämma det nyvalda parlamentets befogenheter, förmodligen redan
tidigare, nämligen under valkampanjen. De ivrigaste republikanerna
smida redan planer på att anställa räfst med alla dem, som kunna
visas ha varit ansvariga för den militära katastrofen i Marocko år
1921. Man hoppas nämligen på dessa håll få fram bevis för att en
obetänksam telegrafisk anfallsorder från konungen personligen
skulle ha drivit fråm general Silvestre till det äventyrliga företag, som
fick en så olycklig utgång. Den återverkan en sådan upptäckt skulle
ha på folkstämningen hoppas omstörtningsivrarna skola bereda dem
möjlighet att förverkliga sitt republikanska statsskicksideal.
Huru pass utbredda dylika planer och stämningar kunna vara, låter
sig för närvarande ej bedömas. Man vet allenast, att general
Beren-guer ej har några sympatier till övers för dem som vilja störta den
konung och den författning han vid sitt ämbetstillträde svurit trohet.
Nu senast anbefallde han i ett tal de i Madrid samlade nya
provinsguvernörerna såsom sin främsta instruktion, att de skulle skydda just
monarkien och författningen. Även bör man ha i minne, att enligt i
Spanien inrotad tradition det plägar vara det högre militärbefälet, eller
åtminstone officerskåren, som genom sin hållning — aktiv eller passiv
— ytterst avgör dylika fundamentala författningsfrågor. Det var armén,
d. v. s. officerskåren, som 1923 möjliggjorde tillkomsten av Primo de
Riveras diktatur. Det var armén, d. v. s. officerskåren, som i
förening med Primo de Riveras nervösa överretning och därav vållade
taktiska missgrepp gjorde diktaturen ohållbar. Vilka yttre former en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
