Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Konstitutionalism och parlamentarism. Av Georg Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166 GEORG ANDRÉN
sedvänjor och politiska tankevanor, som icke så snart ha
kunnat övervinnas, utan som leva kvar i den svenska
parlamentarismen och giva denna något av dess egenart. Rent principiellt
har detta arv kanske ett mindre intresse, men praktiskt har det
ofta en stor betydelse.
Den svenska parlamentarismens främsta karakteristikum och
största crux, minoritetsministären, har naturligtvis många rötter,
framför allt i vår partisplittring, men leder osökt tanken över
till det »oscariska» tidevarvets statsskick. Redan inställningen
till partilivet är på många håll influerad av tankevanor från
kon-stitutionalismens tid. På grund av frihetstida erfarenheter och
i syfte att diskreditera parlamentarismen var det förut vanligt,
särskilt i konservativa kretsar, att misstro partiväsendet och
framställa dess verkningar i sämsta dager. Något av denna misstro
har sedan levat kvar i borgerliga kretsar — och utgjort ett
allvarligt hinder för de borgerliga partiernas uppkomst och
konsolidering. Man har ännu på många håll icke lärt sig förstå,
att partierna äro nödvändiga instrument i det parlamentariska
styrelsesättet.
Partiernas oförmåga att komma till tals med Ararandra och att
ingå fasta koalitioner torde likaså delvis bero på äldre vanor.
Gång efter annan har koalitionstanken strandat, och detta bl. a.
därför, att partierna gå till val med programförklaringar, som
icke ha några utsikter att förverkligas och som aldrig äro tänkta
som led i ett regeringsprogram utan vilkas enda raison d’étre
är, i bästa fall att giva uttryck åt personliga meningar, i andra
fall att uppnå kontakt med en viss del av valmanskåren. En
opraktisk subjektivism och alltför praktiska valspekulationer gå
här hand i hand och underminera samtidigt möjligheterna för
en parlamentarisk regeringsbildning. Därtill kommer, att
partierna ej sällan bekämpa varandra med en hetsighet, som
visserligen icke är större än den, som präglar valkampen i andra
länder, men som i vårt allvarliga land ofta upptages med en
sur-mulenhet och en sårad egenrättfärdighet, som resa allvarliga
hinder för en personlig samverkan mellan de stridande
partiledarna. Sådant var ofarligt under konstitutionalismens skede,
då det icke kom i fråga att efter ett val utkräva något
regeringsansvar. Det är — ur parlamentarismens synvinkel —
fortfarande ofarligt mellan partier, som av sakliga skäl icke kunna
reflektera på ett gemensamt regeringsuppdrag. Mellan andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
