- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tjugonde årgången. 1930 /
176

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Akademiska befordringsreformer. Av Eli F. Heckscher

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

176 ELI F. HECKSCHER

sociala, politiska och biografiska historia under perioder utan
behov av språkforskningen som hjälpvetenskap. Nu vore det alldeles
för mycket begärt av vetenskapsmän att de skulle kunna mobilisera
ens intresse och än mindre blick för alla vetenskaper, också
dem som ligga alldeles f järran från deras egna marker; och
därför förstår man fullkomligt språkvetenskapsmännens både direkt
och indirekt ådagalagda likgiltighet för forskningar av det senare
slaget. Men om de akademiska instanserna skola begagna sitt
inflytande på samma sätt som i det nyaste fallet, så blir följden
att sådan forskning kommer att premieras inom alla vetenskaper
som har beröringspunkter med vad flertalet sektionsmedlemmar
intresserar sig för. Naturligtvis kommer ensidigheten därigenom
att ytterligare växa oavbrutet.

Om man önskar en bedömning av de sökande ur
vetenskapliga synpunkter, utöver den som presteras av de särskilt utsedda
sakkunniga, så finns det ingen annan möjlighet än att
konstituera en sådan bedömning av en större krets fackmän. Som jag
redan har sagt, kan det tänkas att de mindre fakulteterna äro
en sådan krets; men endast så mycket är säkert, att den största
fakulteten eller dess sektioner icke äro det. Tänker man
exempelvis fortfarande på historieprofessurer, så vore det möjligt att
samla alla landets professorer i de många, över flere fakulteter
och högskolor fördelade historiska disciplinerna och låta dem
uttala sig efter de sakkunniga. Sannolikt vore det opraktiskt,
men det kunde åtminstone försvaras. Det nuvarande systemet
kan det däremot icke.

Vad som kräves av hänsyn till den verkliga sakkunskapen
liksom den verkliga omdömesförmågan förefaller därför vara att
antingen ad hoc skapa sakkunniga akademiska organ, ovanför
de »sakkunniga» i ordets tekniska mening, eller också att slopa
de akademiska instanserna. Också om våra skandinaviska
grannländer eljest icke ha ett bättre system än vårt eller ens någon
lika bra, så förefaller det finnas ett drag i deras behandling av
befordringsfrågorna som förtjänar att tänkas på. Det är att låta
de sakkunnigas yttrande gå direkt upp till den i sista hand
beslutande ministern, som då utari vidare är åtminstone i sak
bunden av de sakkunniga, om de äro ense, och som över huvud
taget av naturliga skäl drar sig mycket för att gå ifrån t. o. m.
en sakkunnigmajoritets förslag. Professorer ha en olycklig svag-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Feb 26 20:00:25 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1930/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free