Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Svensk arkeologi i Grekland. Av Natan Valmin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188 NATAN VALMIN
bergknallar. Och själv har jag hållit mig — delvis åtminstone
— vackert på en kal och ofruktbar bergstopp, där ingen nu
levande, vettig människa skulle slå ned sina bopålar, även om
folk har bött där uppe i minst tusen år i sträck. Men det var
den gången, och det är nu länge sedan.
Men om man ger sig till att hacka i en grekisk åker — sådana
finnas på sina håll! — så kan talesättet härovan nästan bli till
regel. Men det har sina sidor att komma åt. Antingen får man
ha gott om pengar och betala, vad bönderna vilja ha för sina
åkerlappar, och då får man vara mycket slipad och mycket
fräck, om man nu inte vill låta skinna sig. Eller också får man
ha en stor portion tålamod och vänta, tills den grekiska staten
med våld exproprierat åkern; numera är f. ö. den utvägen så
gott som stängd för utlänningar.
Det finns en provins i Grekland, där man har meterdjup,
härlig mylla, genomhackad och bearbetad sedan årtusenden och
väl vattnad av floder, som ha vatten hela året runt och inte
bara om vintern som de flesta andra grekiska floder. Dess
namn är Messenien, och den gäller för att vara hela Greklands
fruktbaraste landskap. Men där finns så gott som ingenting att
se för turisten och arkeologen, på ett stort och några få små
undantag när. Ändå har Messenien haft en rik historia och varit
lika tätt bebyggt som åtrått av grannarna i alla tider. Men
monumenten ligga begravda djupt under jorden och komma helt
visst att förbliva det ännu i många år. Ty det skulle kosta
fabu-lösa summor att köpa sig rättigheten att gräva fram endast en
ringa bråkdel därav. Därför ha så gott som inga utgrävningar
utförts; en enda har för några år sedan påbörjats av grekerna
själva, men också den blev för dyr och avbröts. I Messenien
gäller nog mer än någon annanstädes den satsen, att man kan vänta
att få gott resultat av en grävning praktiskt taget var man än
börjar.
Sommaren 1926 fick jag ögonen upp för Messeniens rikedom
på outforskade fornlämningar. Jag hade t. o. m. tillfälle att
utföra en liten grävning, som bragte tvenne mykenska kupolgravar
i dagen, visserligen utplundrade som de* allra flesta (om de nu
inte angripas av professor Axel Persson!), men den ena av dem
var ovanligt väl bibehållen. Jag kom åt att gräva dem alldeles
gratis, och det var en stor lyckoträff. De båda första gravarna
följdes 1927 av två andra, och samtidigt fann jag även den my-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
