Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Litteratur - Rasforskningen och Pan-Europa. Av Ivan Lind
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
RASFORSKNINGEN OCH PAN-EUROPA
Vägen till ett Pan-Europa är lång och törneströdd, i vilken gestalt
man än tänker sig det. Vitt skilda politiska och ekonomiska intressen
måste sammanjämkas och folkfördomar övervinnas, jå i ej få fall
måste också den vetenskapliga forskningen höja sig för att verkligen
nå den lidelse- och fördomsfria objektivitet som hör vetenskapens
väsen till.
Beklagligtvis hör till de forskningsgrenar, som släpat fram bränsle
för att hålla tvedräktens låga vid liv, rasforskningen sådan den drives
på vissa håll. Det betyder naturligtvis föga att raskunskapen fastslår
yttre, kroppsliga olikheter mellan och inom skilda folk. Men den
går ibland vidare och låter de yttre rasdragen motsvaras av bestämda
psykiska egenskaper, vilket sker på helt subjektiva och ovetenskapliga
grunder; om det överhuvud finns möjligheter att vetenskapligt
bestämma »raskaraktärer» i denna mening, så behövs i varje fall ett
grundligt, tidsödande och krävande, utomordentligt ömtåligt arbete, som
ännu icke är påbörjat.
En bok, som ger en föreställning om, hur raskunskapen kan råka
på avvägar, är tysken Hans Gänthers Kleine Rassenkunde
Europas, som utkommit i flera upplagor (senast 1929) och uppenbarligen
är mycket läst. Den ger en god, om också förenklad överblick över
Europas rasförhållanden i yttre bemärkelse, men den ger sig
därjämte in på en teckning av rassjälarna med åtföljande värdesättning.
Den nordiska rasens lov sjunges i höga toner. Hos den finner
man det sunda omdömet, sannfärdigheten och den djärva dådkraften.
Det är de stora ledarnas ras, ej blott fältherrarnas utan också
ledarnas på det andliga området, tänkarnas, forskarnas, konstnärernas.
Även moraliskt står den nordiska rasen högst; ack om det blott vore
sant att i Skandinavien »Betrug und Diebstahl» vore »besonders selten!»
— Väst- (eller mediterrana) rasen i delar av Frankrike, Spanien och
Italien är lidelsefull, rörlig och ombytlig, ofta fallen för lättja,
lättsinnig men på samma gång grym. Ytlighet i andliga ting och självisk
familjekänsla äro andra fula drag. Den dinariska rasen i Östalperna
och Jugoslavien får bättre betyg; kraft, pålitlighet, tapperhet,
hembygdskärlek, natursinne och musikalisk begåvning utmärka den, men
den är också oslipad och obalanserad och har trängre andlig
synkrets än nordrasen. Den alpina (eller öst-) rasen i ett bälte tvärs
över Europa från Frankrike till Ryssland kommer ej så lindrigt
undan; dess mest påfallande drag äro närighet och trångbröstad lägg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
