Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Litteratur - En svensk historia, på engelska. Av Gunnar Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212 LITTERATUR
nämna sig själv. Man saknar endast en illustrationsförteckning. Det
vore glädjande om det även lyckats förläggarna att få en god
översättning till stånd; tyvärr är så ingalunda fallet. Här ligger den största
svagheten, en svaghet, som i trots av alla bokens övriga förträffliga
egenskaper ensam torde vara tillräcklig för att hindra den från att
fylla sin uppgift. Det brukar sägas att ingen utlänning någonsin kan
lära sig tala eller skriva engelska som en infödd, och att anförtro
en så svår uppgift som denna åt en svenskfödd person måste anses
som ett mycket allvarligt missgrepp. Båda de svenska författarna äro
välkända för sin stilistiska förmåga; på engelska blir stilen tung och
och klumpig, där icke rena språkfel förekomma. Kontrasten med
exempelvis professor Trevelyans History of England är slående. Men
ännu mycket värre är det, när en svensk term får en direkt
missledande engelsk översättning. Några av de mest iögonenfallande
exemplen härpå måste nämnas. »During the middle äges, Swedish
town-ships grew up with a special town population» (sid. 45). Mycken strid
har stått om vad ett »township» var; men ett torde vara säkert, och
det är att det under inga omständigheter får sammanblandas med
»town», stad. Det rätta engelska ordet, om den svenska
motsvarigheten är köping, torde vara »market-town». »Bergsman» översättes
med »miner» (sid. 80 och passim). Efter som det strax efteråt säges
att bergsmännen förde adligt vapen, framgår det genast, huru orimlig
översättningen är; »miner» betyder gruvarbetare, med bestämt
understrykande av »klassfärgen» hos ordet. Själva det svenska begreppet
saknar motsvarighet i England, och termen kunde därför med fördel
ha lämnats oöversatt, såsom annars ofta skett; är en översättning
nödvändig, torde »mine master» vara den minst olämpliga.
Nödvändigheten av att översätta kung Hans’ namn till »king John» torde
möjligen kunna diskuteras, liksom det är tvivelaktigt om 1634 års
regeringsform bör kallas »constitutional law». I det senare fallet hade
»Instrument of Government», inom citationstecken med hänsyn till den
engelska 1600-talsförebilden, möjligen kunnat komma i fråga. Däremot
är det bestämt felaktigt att kalla greve Karl Piper »Cabinet Minister»
(ill. till sid. 305), liksom den dubbla användningen av »President of the
Council» (sid. 319 och ill. till sid. 321), om både konungen och
kanslipresidenten enligt 1720 års regeringsform, är avgjort förvillande; det
är överhuvudtaget långt ifrån lämpligt att begagna nutida termer med en
viss överenskommen betydelse om äldre institutioner av helt annan art.
Ytterligare exempel skulle kunna lämnas hart när i det oändliga,
men som avslutning må det vara nog med följande kombination av
översättarens otympliga språk med Tryckfelsnisses illvilja: »Not even
during their hay-days did the Farmers ever seriously demand that
their own men should take över the direction of Government
depart-ments». Det är beklagligt att översättaren fått en uppgift som hon
tydligen icke med bästa vilja i världen varit i stånd att fylla, och det
är så gott som obegripligt att de många utmärkta medhjälpare hon
åberopar i sitt företal icke i tid kunnat göra detta klart för henne.
Gunnar Heckscher.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
