Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 12 april 1930 - Försvarsfrågan i stöpsleven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
någon mån återgivits i dagspressen, ha emellertid dessa organisatoriska
synpunkter i stor utsträckning förbigåtts. Måhända beror detta på,
att man på de flesta håll velat betrakta major Bratts tidigare inlägg
ur huvudsakligen negativ synvinkel. Den en gång — med orätt —
åsatta stämpeln av en isolerad avrustnings förespråkare lärer major
Bratt nog ännu en tid få behålla. Därom ha icke minst hans
eftersägare dragit försorg. Och dock har han i ett senare inlägg i
dagspressen funnit sig böra uttrycka sig så tydligt som med följande ord:
»För min del är jag oense med den riktning inom densamma (näml.
fredsrörelsen), som anser, att den isolerade avrustningen i detta nu
är rekommendabel som fredsbefrämjande medel. På denna viktiga
punkt bekämpar jag den efter måttet av min förmåga».
Hur vill då major Bratt uppdraga konturerna till det försvar, som
»skall vara till för att det icke skall behöva träda i funktion»? Efter
författarens tidigare inlägg är det icke ägnat att förvåna, att han
kraftigt betonar nödvändigheten av ett enhetligt organiserat, självständigt
och starkt flygvapen. I överensstämmelse med denna uppfattning
vill han som program för en blivande försvarsutredning angiva
skapandet av ett försvar, vilket »bör bestå framför allt av en stark
luftmakt, av mindre, mycket rörliga landstridskrafter samt av en flotta,
vars ersättningsbyggnad får sin tyngdpunkt förlagd till u-båtsvapnet».
Major Bratt tvekar sålunda icke att beskära såväl armén som
marinen till det tredje vapnets fördel. Men han vänder sig samtidigt
med skärpa mot dem, vilka »väl äro redo att skära bort, men vilka
vägra att i övrigt taga konsekvenserna». Han betonar även, »att det
icke kan vara försvarligt att hugga sönder det som finns, innan man
gjort klart för sig, vad man lämpligen vill sätta i stället».
En lång och smärtsam erfarenhet har emellertid lärt oss, att det
är just detta förfaringssätt, som helst användes. Aldrig är den s. k.
sakkunskapen så högt skattad och så ofta åberopad, som när den
medger möjligheten av minskning på ett område, och aldrig är den
så förhånad, som när den begär ersättning för detta i annan form.
Minskningen må gärna lösbrytas och godtagas; med den samtidigt
föreslagna motsvarande förstärkningen på annat område får däremot
helst anstå till en prövning av »försvarsfrågan i hela dess vidd».
Hur är det nu med löftena från år 1925 om »full effektivitet» och
om att organisationen skulle »hållas i skick»? Tomma fraser som
man mer eller mindre helskinnad slingrat sig ifrån!
Är månne icke just detta en starkt inverkande orsak till, att
försvarets målsmän i många fall icke omedelbart omfatta varje förslag
om förändringar med glädje? De äro alltför vana vid, att varje
»omvärdering» medför ett ytterligare steg nedåt. Den »oförmåga till
anpassning efter tidsläget», som major Bratt vill tillvita försvarets
representanter, skulle nog utan möda och med större rätt kunnat få
sin udd riktad åt annat håll. Och major Bratt skulle då kunnat
bespara sig och sin broschyr de sista sidornas icke sympatiska utfall.
Emellertid har major Bratt även anlagt intressanta synpunkter på
organisationen av de förordade »mycket rörliga landstridskrafterna».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
