Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - De svenska dialektundersökningarna vid skiljovägen. Av Herman Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE SVENSKA DIALEKTUNDERSÖKNINGARNA VID SKILJOVÄGEN 341
fattats rörande motsvarande angelägenheter. Närmaste
jämförelsematerial erbjuder ur flera synpunkter Finland. I Finland talas
ännu en del av de bäst bevarade svenska dialekterna, och
tilllika ha svenska folktraditioner och svensk allmogekultur där
härdar av stor betydelse för forskningar rörande svenska folket i
det hela. I (Jen s. k. Folkminneskommitténs betänkande 1923
(Statens offentliga utredningar 1924: 26, 27, särskilt 27, sid. 171—187)
har utförligt redogjorts för dittills i Finland utförda arbeten och
för de anstalter, som där träffats, arbeten och anstalter som i
många viktiga avseenden innebära vida mera än vad för
motsvarande ändamål gjorts i Sverige, där arbetsuppgiften varit
mycket mer både omfattande och brådskande. Under tiden efter
1924 ha i Finland särskilt ett par nya organisationsföretag ägt
rum, då nämligen år 1927 inrättats »Institutet för nordisk etnologi
vid Åbo akademi» samt samma år nyorganiserats det sedan flera
årtionden bedrivna, av Finska litteratursällskapet och andra
korporationer kraftigt understödda arbetet på en allmän ordbok
över de finska dialekterna, ett arbete vari inbegripas ej blott de
i Finland talade finska dialekterna, utan även de finska
dialekterna i Sverige, Norge och Ingermanland. För ensamt detta
ordboksarbete, som bedrives självständigt vid sidan av det samtidiga
likaledes statsunderstödda arbetet på en stor ordbok över det
finska riksspråket, har finska riksdagen 1927 beviljat för år 1928
ett anslag å 400 000 mark samt i princip godkänt att ett lika
stort belopp användes för vart och ett av de närmaste 10 åren.
Vid den sedan gammalt även av enskilda fonder understödda
finska dialektordboken arbeta utom en föreståndare och hans
assistent minst fyra yngre språkforskare som »ordinarie
insam-lare» året om, vartill komma mera tillfälliga deltagare i arbetena,
däribland ortsmeddelare, vilka i vida större utsträckning, än
sådant numera kan påräknas i Sverige, utan ersättning bidraga
till materialsamlandet.
Samma år (1927) beviljade Finlands riksdag 50000 mark till
arbeten rörande Finlands svenska dialekter, även i detta fall
under förutsättning, att anslag komme att behövas under en
längre följd av år. Dessa svenska dialektundersökningar i Finland,
som emellertid ej omedelbart kunde i full utsträckning
igångsättas, anknyta till äldre undersökningar, vilka i stort sett varit
mer lexikaliskt inriktade än dialektundersökningarna i Sverige.
Som arbetsuppgift motsvarar sistnämnda arbete, även när det,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
