Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Jacob Gottbergs stambok. Av O. Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274 O. WIESELGREN
påvisa att mer än en framstående konstnär försökt sig i denna
genre.
Kungliga bibliotekets rika handskriftssamling, dit under
århundradenas lopp så mycket märkligt och intressant material
till vår äldre kulturhistoria funnit vägen, bevarar också ett ej
ringa antal dylika stamböcker från äldre tid, huvudsakligen från
1600- och 1700-talen. Till typen äro de olika: där finnas dels
enkla studentstamböcker, som blott innehålla sederegler och
komplimenter från universitetslärare och kamrater, dels
dyrbarare handskrifter, smyckade med adelsvapen och miniatyrer i
mängd. Vackrast av dem alla är emellertid den, som vi här
skola ägna ett ögonblicks närmare uppmärksamhet, d. v. s. den
s. k. Gottbergska stamboken (sign. I. g. 7). Den utgör en
elegant liten oktavvolym, bunden i pergament, försett med ytterst
smakfulla dekorationer i guldpressning. Guldets verkan förhöjes
genom målade bandornament i blått och rött. Trots att
volymen snart fyller sina 350 år är den alltjämt nästan lika prydlig
som när den utgick ur sin italienske mästares verkstad; ty att
den är ett italienskt arbete framgår omedelbart både av
ornamentsstil och teknik. En anteckning i boken omtalar till
yttermera visso att den ursprunglige ägaren, som tecknar sig Jacob
Gottberg, år 1591 den 3 februari köpt den i Venedig.
Denne Jacob Gottberg var en man med en ganska växlande
och brokig levnadsbana. Han tillhörde en gammal och ansedd
men ej särdeles förmögen pommersk adelssläkt, som i skölden
förde en röd snedbjälke, belagd med en pansarklädd arm,
bärande ett svärd i handen. Tydligen har släkten vid slutet av
det sextonde århundradet befunnit sig i en nedgångsperiod, då
nämligen dess adliga värdighet år 1595 formligen bestyrktes
genom ett kejserligt patent. Att en dylik åtgärd varit av nöden
synes antyda, att släktens yttre villkor ej stått i riktig
proportion till dess ärvda värdighet. En liknade slutsats kan man
draga av det faktum att ätten i den pommerska adelns
rust-tjänstlängder blott står upptagen för en häst, under det att tre
eller fyra är det vanliga. Måhända ha vi häri att söka
anledningen till att Jacob Gottberg ansåg bäst att söka sin lycka
genom resor och peregrinationer i vida världen i stället för att som
släkttraditionen bjöd stanna hemma och odla den pommerska
jorden. Som ättling av en gammal adelssläkt hade han
naturligtvis uppfostrats för krigaryrket, och den som i den vägen för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
