Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Jacob Gottbergs stambok. Av O. Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278 O. WIESELGREN
teckning, framställande en adelsdam i den stela men praktfulla
högtidsdräkt, som brukades vid de spanska regenternas hov.
Hemvägen tycks han tagit över Brennerpasset, vilket ansågs som
den säkraste och bekvämaste vägen över Alperna.
I december var han i Prag på besök. Därifrån begav han
sig tydligen till Norden, ty i januari 1592 träffa vi honom i
Köpenhamn, där en av hertig Karls tjänare, hovjunkaren Lorens
Carpelan, låtit måla sitt vackra vapen i hans bok och tillfogat
ett par väl valda sentenser om dygdens oförgängliga värde och
det rätta adelskapet: sinnelagets och viljans.
Möjligen har Carpelan rekommenderat honom hos sin herre, ty
Gottberg tycks omedelbart ha fortsatt till Sverige och
förmodligen uppsökt hertig Karl. Någon tjänst lyckades han dock
tydligen denna gång icke uppnå, ty stamboken fick redan samma
år följa sin ägare på ännu en långtur, nämligen till Lissabon.
Tydligen har det varit fråga om en sjöresa, måhända på ett
danskt eller holländskt skepp. Efter återkomsten uppsökte
Gottberg emellertid åter Sverige, där han nu synes ha fått
anställning i svenska flottan. 1593 är han i Danzig, förmodligen som
befälhavare på något skepp i den eskader, som skulle hämta
konung Sigismund till kröningen i hans fädernerike. En
vapenbild och en namnteckning av den polske magnaten Christofer
Zborowski vittnar om att han här haft högförnämt umgänge,
betecknande nog bland Sigismunds motståndare, dit det mäktiga
huset Zborowski hörde. Han var således också med på den
svåra hemresan, då hela den illa utrustade svenska flottan
skingrades av en häftig storm och blott med yttersta nöd lyckades
rädda sig något så när oskadad. Men stamboken gick icke
förlorad. För de närmaste åren framåt är den emellertid fattig på
anteckningar, säkerligen beroende på att dess ägare måste föra
ett mycket rörligt liv; han var nämligen nu bliven skeppskapten
i riksamiralen Karl Gyllenhjelms flotta och var som sådan
använd i många uppdrag. Tydligen visade han sig som en
dugande sjöman, ty han steg mycket snabbt i graderna. År 1600
nämnes han som underamiral, och året därpå är han kronan
Sveriges ståthållare i Pernau. Nu kommer också stamboken på
nytt till heders. En av hans landsmän, knekthövitsmannen Hans
von Stolberg, har den 13 febr. detta år på ett av dess blad
nedskrivit den fromma sentensen Was Gott fuget mir geniiget, och
något senare (den 11 juni) då Gottberg seglat över Östersjön till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
