Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 22 maj 1930 - Regeringsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 287
redan därmed är mogen att försvinna, står i strid med allt som ger
statsarbetet dess värde. I och för sig är det en förtjänst hos en
regering att den har erfarenhet bakom sig, och dess förtjänst ökas
om den kan räkna med att få tillgodogöra denna erfarenhet också
för avsevärdare tid framåt.
I jämförelse med detta är det heliga riksdagsarbetet betydligt
överskattat. Svenska folket skulle sannolikt bära med bibehållen fattning,
om den aldrig sinande floden av kungliga propositioner och därav
framkallade svällande volymer av Svensk Författningssamling krympte
ihop till betydligt anspråkslösare format, jå, om t. o. m. ett par års
fasta inom lagskriveriet då och då kunde skjutas in.
Ifrån sådana synpunkter är det bebådade regeringsskiftet föga
glädjande. Men å andra sidan kan det icke förnekas, att en avveckling
av det Lindmanska regeringsexperimentet måste hälsas med en känsla
av lättnad. Såsom i denna tidskrift flerfaldiga gånger under dessa
båda år framhållits kan detta icke annat än anses såsom misslyckat,
och vad värre är, farligt till sina omedelbara verkningar och skadligt
ifråga om längre bort liggande konsekvenser.
Då herr Lindman med sin stora politiska erfarenhet tog på sig
denna uppgift, måste det ha skett i förhoppning att genom en saklig
reformpolitik och en skicklig förvaltning som ställde de partipolitiskt
skiljande frågorna utanför aktuell politik, såvitt möjligt sätta
vågmäs-teriet ur funktion. Detta har icke lyckats. Tvärtom ha under dessa
år de allra sämsta sidorna hos svenskt riksdagsliv utvecklat sig på
ett sätt. som väcker allmän avsmak utanför de murar, inom vilka
riksdagskamaraderiet låter alla dylika stämningar framstå såsom utan
intresse och i varje fall utan rimliga grunder. Regeringens nyss
karakteriserade politik har endast gjort den undfallande mot
utskottsvälde och oförsyntheter från riksdagens sida; särintressen, demagogi
och oansvarig maktutövning ha tagit överhanden i vårt offentliga liv.
Professor Stavenows prognos i denna tidskrift år 1916, att modern
svensk parlamentarism kommer att hamna i frihetstidens upplösning
av statslivet har besannat sig på ett sätt, som måste té sig
skrämmande, om man ej med flit tillsluter ögonen för den faktiska
verkligheten.
Man kan då fråga sig: blir det bättre med en ny regering?
Kanske icke; men finns det ur konservativ synpunkt någon anledning att
offra viktiga intressen, framför allt försvarsfrågan, som ju
obestridligt far sämre i nuvarande situation än under någon annan tänkbar
konstellation, för att bibehålla en regering, som måste, så länge den
vill leva, föra en politik ledande till dylika konsekvenser för vårt
offentliga liv?
När nu den Lindmanska regeringen med sin proposition i
jordbruksfrågan gått utanför sitt första program och bundit sitt öde vid ett
förslag, som ledde detta direkt in i de partipolitiska virvlarna, och då
de nya och höjda spanmålstullarna, av allt att döma, icke komma
att genomföras, är det som sagt med tillfredsställelse och lättnad, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
