Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 22 maj 1930 - Ohörsamhetskampanjen i Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 303
gresspartiets och Gandhis »icke-våldstaktik» såsom alltför tam och
ineffektiv, samt vSist men icke minst de oräknade millioner jordarbetare
ute i bygderna, vilka väl knappast hysa något nämnvärt eget politiskt
intresse utöver det som övergående kan väckas bland dem genom
uppviglande vädjan till deras elementäraste ekonomiska intressen. Och
likväl gör man oklokt i att söka bagatellisera kongresspartiet och dess
kampanj. Det har förstått att till en mycket hög grad av teknisk
virtuositet uppdriva reklamens konst. Dess metod att för sig nära
nog monopolisera nationalkänslan avskräcker många moderata element
i Indien från öppen gensägelse. Propagandamaskineriet vid
anordnande av »sorgestrejker» och bojkotter i storstäderna fungerar med
mycken precision i dessa. Dessutom äger partiet i
ohörsamhetshelgonet Gandhi en ytterst värdefull tillgång, i det att hans ärligt
ideella personlighet visat sig förmå göra djupt intryck även på breda
folklager, inom vilka förmodligen kännedomen om hans egendomliga
tankebyggnad och allmänna politiska syftemål torde vara rätt
ofullständig. Österlänningens instinktiva rasmotvilja mot de i sitt
uppträdande ofta oklokt dryga västerlänningarna är också en faktor att
räkna med.
Gandhi började sin kampanj den 12 mars, då han med inemot ett
90-tal lärjungar bröt upp från sin högskola invid Ahmedabad med
offentligen uttalat syfte att vid ankomsten till havskusten bryta mot
gällande lagar om saltmonopol genom att där företaga privat
salttillverkning. Under färden ignorerade han genomgående de förbud mot
hållande av politiska tal, som utfärdats och formligen utmanade
myndigheterna att inskrida. Han hade på förhand i ett personligt brev
till vicekonungen lord Irwin delgivit denne sin avsikt, och i en mängd
städer i västra delen av Indien hade utplanterats »frivilliga», som
skulle taga hand om folkindignationen, när det väntade budskapet
om Gandhis arrestering inlöpte. Myndigheterna unnade emellertid till
en början honom ej den åtrådda martyrkronan, och vandringen mot
havet fortgick vecka efter vecka utan några allvarliga oroligheter.
Omsider nådde profeten och hans lärjungar havsstranden vid Dandi,
och där begicks demonstrativt den bebådade lagöverträdelsen utan att
myndigheterna inskredo mot Gandhi själv. Däremot förekommo
åtskilliga häktningar i olika delar av Indien, när trogna Gandhilärjungar
började syssla med lagstridig! saltsjuderi. Hela förfarandet hade en
övervägande symbolisk karaktär, ty det lagstridig! tillverkade saltet
befanns mångenstädes vara olämpligt till människoföda, och någon
nämnvärd nedgång i försäljningen av vanligt beskattat salt tyckes icke
ha förekommit. Trots upphetsande tal gick Gandhi fortfarande fri,
varemot myndigheterna småningom häktade den ene efter den andre
av underbefälhavarna i hans ohörsamhetsarmé, däribland den unge
Jarvaharlal Nehru, som varit president vid senaste
nationalkon-gressen i Lahore, och Sen Gupta, Calcuttas borgmästare. Det var
först när Gandhi tillkännagav sin avsikt att företaga ett erövringståg
mot saltverken vid Dharasana, söder om Surat, och när den av honom
uppmuntrade bojkottrörelsen mot utländskt kläde flerstädes lett till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
